Ja, fy fabian vad vedervärdigt. Imorgon befinner jag mig på mitten, allra högst upp, på livets trappa och sedan går det tydligen bara utför. Säkert lika fort som det gjorde för Ingemar Stenmark när han körde i Garmisch Partenkirschen eller vad det nu hette när det väl begav sig kommer det säkert att gå också. VIPS! så blir man kärringen längst ned där på trappen - hon som bara pallar sitta i en gammal fåtölj hela dagarna och sova.
H E R R E G U D vad fort livet går! Jag hinner verkligen inte med längre. Nu: 4 timmar och 45 minuter kvar. Ge mig ett G ett U ett L ett P.
Tack.
1 kommentar:
GRATTIS!
Skicka en kommentar