Ligger i sovrummet och försöker läsa ut Buthler & Öhrlunds "Grannen." Det går sådär. Tre ungar stojar och stimmar i soffan och dessutom så hörs det höga röster utifrån gatan. Det låter som om några bråkar. Någon är v ä l d i g t arg. Topp tunnor rasande skulle man kunna säga.
Slänger ifrån mig boken, ställer mig i sovrumsfönstret och spanar ut. Är det personal från äldreboendet tvärs över gatan som har rykt ihop?
"DET VAR JU DIN TUR DIN JÄVLA IDIOT!"..."VAR VAR DU?" "DET VAR JU DU SOM SKULLE TA HAND OM LEVI, DIN JÄVEL!"
Fasen. Jag kan inte se vilka det är som skriker och gormar. Måste öppna fönstret.
Jag öppnar fönstret. Tittar ut. Ser att det är en enda person som ryter och går på, HÖGLJUTT, så att hela gatan hör, in i sin telefon.
"FY FAN VAD GOTT DET SKA BLI ATT SE DIG SITTA OCH GÖRA BORT DIG PÅ SOCIALEN YTTERLIGARE EN GÅNG!"
Kvinnan som är upprörd är i 30-årsåldern och hon går lugnt fram och tillbaka på gatan, under mitt sovrumsfönster. Hon pratar, nej, skriker, in i telefonen.
"SÅ DU ÄR ALLTSÅ HELLRE MED EN TJEJ ÄN MED DITT EGET BARN? VA! VA!"
Jag hukar i fönstret. De stimmande barnen i soffan har övergett leken och istället parkerat sig jämte nyfikna mig och lyssnar intresserat.
"OCH DU HAR INTE ENS BEMÖDRAT (ha, ha bemödRat! är man en förbannad moder så slinter man nog lätt med bokstäverna) DIG ATT RINGA OCH BE OM URSÄKT DIN JÄVEL!"
Aoutch. Det handlar förmodligen om en mamma som har vårdnaden om deras son och en pappa som har umgängesrätt var tredje helg, typ. Som han då skiter i.
Jag tänker på att det här paret har varit kära i varandra en gång. Älskat varandra. De drömde kanske om en framtid tillsammans, de fick en son och så visade det sig att Kent eller vad han nu kan heta, pappan alltså, inte var så mogen att axla papparollen för det är ju så h i m l a mycket roligare att hänga med polarna på Gröne Jägaren eller Murphys eller Engelska puben eller vad b-haket nu kan tänkas heta.
Så istället för att så blommor i ens gemensamma trädgård eller fixa storhandlingen inför fredagsmyset finner man sig plötsligt i ena änden av en telefon. Antingen rytandes som en rabiessmittad kamphund eller som en ansvarslös idiot som snart sitter på socialen, bortgjord.
Usch. Och stackars lille Levi.
Jag stänger fönstret.
Dagens låt: I see you - Kristin Amparo
Fast det gör jag inte. Ser alltså. Jag ser allt sämre och mina armar skulle behöva bli en sisådär tre decimeter längre, för på avstånd kan jag iallafall läsa hjälpligt.
Var faktiskt på synundersökning nu för några veckor sedan, jättekul, rekommenderas, och om jag vill så kan jag få köpa ett par progressiva brillor om jag vill. Det vill jag. Ska bara sälja lite mer skit på Tradera och Blocket först.
SEN FÅR VI SE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar