Om sju timmar så sitter vi på ett flygplan med destination Turkiet. Ska till Sarigerme och hur det ser ut på vårt lilla spartanska hotellområde ser ni här på bilden. Det var vattenrutschbanorna som avgjorde saken. Två barn ska nämligen underhållas konstant och finns det vattenrutschbanor så kan föräldrar av den slappare sorten lugnt ligga klistrade i solstolen med näsorna planterade i varsin pocketbok.
Det kommer bli allinclusiveskönt. Och bara en vecka den här gången. Är familjens kvinnliga överhuvud extraordinärt hemmakär så blir det gärna så. Längtar redan till hemkomsten när man kliver in i sin lägenhet som plötsligt upplevs stor som en herrgård, känslan av att få sova i sin egen säng, att få sticka sin näsa i kattens pälsiga nacke och att få gå till Willys och handla. Aaaaah! Det bästa med att resa bort är alltså att komma hem. Nu vet ni det. Önskar bara att det fanns ett något billigare sätt att få fram just den känslan.
Vill också passa på att be om ursäkt IGEN för bloggtorkan. Och jag som har haft så mycket att berätta! Jag tänker på det där om livspanikångesten jag drabbas av ibland, den extrema LEDAN, om lokalkändisbröllopet som vi fick en (obehaglig) glimt av i söndags, om vår dammiga trädgård, om popkollot, om.....vi tar det (CLIFFHANGER!) en annan gång.
Nu får ni ha det så bra i, hahaha, lågtrycket som drar in över landet. Hejsvejs!
Dagens låt: Valfri sommarlåt - bara den innehåller något fränt ord som "knulla" och någon refräng om att du kanske vill ligga med mej då.
Pryd människa av ordning undrar: Hur går man vidare som låtskrivare för att få uppmärksamhet?
Vill man ens veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar