Summa sidvisningar

onsdag 8 juni 2016

När man velar hit och dit är det bra med en gratis personal shopper


Högsommarvärme igår och en ledig dag. Antar att jag är inne i den så kallade semestern nu. Eftersom jag har ett sådant kajko (första gången jag skrev ut det ordet) arbetsliv numera så vet jag knappt skillnad på jobb och ledighet längre. Allt flyter ihop. Hur som haver så jobbar jag bara en dag den här veckan och nu bestämmer jag att jag faktiskt har semester (kanske) och då så passade Carro och jag att sticka ner på stan en sväng efter den sedvanliga hetsjakten inne på Erikshjälpen. Jag är i AKUT behov av kläder, det är jag för jämnan, men eftersom jag verkligen HATAR att gå runt inne i affärer och nypa i olika plagg som det alltid är något fel på, så blir det mest att jag köper en tröja då och då på loppis. Som jag inte har provat. Som är ful på. Som är för liten. Som man ser naken ut i. Som man ser ut som Kebenekaise i. Som hamnar antingen längst in i garderoben eller i en container för kläder till Erikshjälpen igen. Gah!

Men igår då. Stan. Värmen. Vi rusade först in på tant-Lindex. Carro tyckte hit och dit. Mest tyckte hon att jag skulle ha stora linnebyxor som säkerligen hade gjort succé på ett konvent för frigörande dansande bohemer men inte på mig. Så nix och nej. Vi gick vidare. Jag hävdade att jag behövde ett par längre shorts, typ highwaterbrallor och därför styrde vi av någom ougrundlig anledning kosan till Intersport. Jag nosade till mig en stång med långa shorts som någon McKinley tydligen hade designat. Brallorna var fulla med fickor och dragkedjor och dragskor och det fanns både beiga och mossgröna. Carro skrek rakt ut när hon fick se dom. "ÄR DU INTE KLOK! Hade du kommit gående emot mig i sådana byxor så hade jag skrattat ihjäl mig!"
Jaha. Nähä. Förlåt då för helvete.
Plötsligt hör jag hennes röst några stänger bort. "Kolla här då!"
Jag masade mig surt ditåt och där stod hon vid ett gäng trekvartslånga brallor som bara var SÅ FULA. De såg gigantiska och supertantiga ut.
"Prova!" beordrade hon mig.
Jag lydde - och vad händer? De stora elefantbyxorna satt som en smäck! De var till och med riktigt snygga på. Och bonus också - de hade en trevlig röd prislapp där det tydligen kunde tänkas att man fick 30% rabatt.
Det blev affär. Men ett par halvlånga brallor gör ju ingen sommar så vi äntrade raskt H&M. Hann bara innanför dörren och så hade jag plötsligt en isblå tröja och en vit klänning i nyporna.
"Och så ska du ha ett par sådana här också!" Carro höll upp ett par sladdriga, svartvitmönstrade slackers (tror jag det heter) och jag bara "Näää. Jag fattar inte varför du tror att jag passar i såna där byxor. Jag kommer ju se ut som en clown! Men visst, jag ska prova bara för att överbevisa dig."
Och så provade jag med mycket möda och stort besvär och byxorna passade och dom var S U P E R S K Ö N A och så var det jag som fick gå till kassan med skammens rodnad på mina kinder och 448:- kostade hela kalaset och nu kommer jag aldrig mer gå in i en affär utan min personliga shoppare.
Aldrig.

Dagens låt: I can see clearly now - Johnny Nash
Fast det kan jag ju inte. Se klart alltså. Fy fabian vad jag ser dåligt på nära håll! Vill hemskt gärna ge Mirre, 32 år, en stor fet smäll för att hon alltid sa att "Men åh, det är ju så snyggt med glasögon!"
Käften.
JAG VILL INTE HA GLASÖGON! Vill inte vill inte vill inte!
Ge mig hellre ett par längre armar. En sisådär femtio centimeter borde duga bra.


Inga kommentarer: