I did it!

Nu är det över. Nu är det klart. Jag har debuterat som reporter ute på fältet eller vad man nu ska kalla det - och det var.....skitkul!
Så här är det. P4Jönköping samlar årligen in pengar till Världens barn och i år så körde de för första gången en loppistävling som jag och en manlig kollega på radion fick i uppgift att utföra. Vi fick 200:- var och för de pengarna skulle vi dra iväg till vardera två secondhand-affärer, fynda, pruta och komma tillbaka. Vi fick köpa max FEM saker var.
Så i onsdags, den dagen som jag var skitnervös för i säkert två dagar innan, drog jag iväg till Huskvarna och Jonas Hörna. Bland alla miljoner ting så fastnade jag för en 60-talslampa samt en cowboyhatt i de tyska färgerna (eller var det kanske en Brynäs-hatt?). Prutade ned sakerna från över 400:- till 100:- och sedan stack jag vidare till Återvunnet på Kålgårdsområdet. Tekniken fungerade tack och lov som den skulle. Jag hade en ryggsäck med en sändare på ryggen och så hade jag hörlurar på den nervösa skallen och en mikrofon i den nervösa handen. Fast saken är den att jag kände mig inte speciellt nervös när jag väl hade den där kuliga micken i handen. Det gick ganska bra faktiskt. Över förväntan.

Dagen efter, igår alltså, så stod jag istället inne i studion tillsammans med loppiskollegan samt de två manliga programledarstjärnorna Hasse och Håkan och vi körde live i tre timmar. Nu skulle vi prata för sakerna vi fyndat och få radiolyssnarna att buda. Jag pratade om mitt tyska ölkrus (skitfult var det), cowboy/Brynäs-hatten, en stor plyschtiger, en gammal grekisk teatermask (påminde mycket om Paul Z på radiosporten) samt den originella glaslampan. Buden började trilla in. Leif hette en som ringde in och han bjöd 750:- för lampan men om jag lovade att komma hem till honom med lampan så skulle han betala 1000:-. Den där Leif vann förstås och nu har jag lite ångest över att jag måste åka hem till en främmande karl och avkräva en tusing....svälj. Gulp.

Min kollega vann naturligtvis stort över mig. Han hade nämligen fuskat och istället satt ihop olika loppispaket med typ 500 saker istället för fem. ORÄTTVIST.

Summa summarum så drog vi trots allt in 6500:- till Världens barn. På loppissaker! Och jag har fått blodad tand. Vill göra detta igen. Och igen. Helst redan nästa vecka.
Är så in i norden tacksam och mallig för att jag inte fegade utan istället tackade ja. Jag säger som Lena Philipsson sa: "Säger man nej så händer ju ingenting".
JA! JA! JA! Så sant!


Dagens låt: Work - Broder Daniel.
Mitt under mitt loppisfyndade för Världens barn så ringde biblioteket och undrade vilka dagar jag kunde jobba framöver. Jag mitt pucko skickade senare in en lista över alla luckor (12 stycken dagar) som jag inte var uppbokad på. Jag tänkte som så att då kanske jag kan få jobb någon utav dessa dagar...Sedan kom ett mail och då hade jag blivit inbokad på PRECIS VARENDA DAG utav dessa. Och aslånga arbetspass dessutom. Å N G E S T. Visserligen älskar jag att jobba uppe på bibblan där på berget men inte så mycket, ofta och länge. Ringde mailaren och sa att jag verkligen inte ville ställa till det - men fanns det någon som helst möjlighet att skippa alla passen under vecka 44? Då det är höstlov? Han var högst medgörlig så nu ska han återkomma med ett nedbantat schema.
Mitt valspråk som Sveriges drottning: "Pengar är inte allt. Ledighet framför allt!"