Slutar tidigt. Åker och handlar. Är skittrött och när jag kommer hem så slänger jag mig i soffan. Vill vila. Vill sova. Har lovat att bjuda S på lunch eftersom han fyllde år igår. När jag ringer svarar han inte. Ringer hans mobil. Han svarar men hör mig inte. Efter tjugo minuter ringer han upp. Han blir sen men ska komma efter sitt jobbmöte. Jag återgår till soffan. Börjar bli hungrig. När klockan är ett har han fortfarande inte kommit. Jag blir skitsur och går ut i köket och rafsar fram nån gammal bunke ur frysen där det står "Pastasås. Fyra portioner 29/9". Slänger in den i "den nya" micron som inte alls är ny men vi har haft den i husbilen och eftersom vår andra stålborstade tingest har behagat att lägga av så blir det värmning av pastasås fyra portioner 29/9 i den fula vita Kenwood-micron som har en snurrplatta som inte snurrar. Känner mig lätt irriterad. Sätter på datorn. Upptäcker att den håller på med nån slags uppdatering. Det är bara det att det är uppdatering 85 av 14003. Herreguuuud. När skulle den ha uppdaterat allt det trodde den? Mars år 2013?Jag börjar fippla med datorn och inser att något är väldigt kajko. Får panik. Ringer Ulf som tydligen är på nån vind och kryper. Han har inga tips förutom att jag kanske kan ta med den till vår Stefan-träff på söndag?
Åker och hämtar barnen. Alla lastar över väskor, ryggsäckar och kläder på mig. Jag är ingen mamma längre. Jag har reducerats till packåsnan Mirrelito.
"Kristinas föräldrar undrar om Kristina kan åka med till Majas pyjamasparty?" frågar Wendy och jag nickar men kokar inombords. Tänker tankar som "Jaha. Visst men då får väl för fan Kristinas föräldrar hämta ungarna efteråt då? Varför ska jag ligga och köra fyra vändor ända till kaxjävlaholmenfan för? Ser jag ut som nån slags taxichaufför eller?"
Är verkligen jätteirriterad och låg när vi kommer hem. Datorn bara står och maler och när Mille ger sig på kakpaketet får jag ett bryt.
Börjar stortjuta. Fast på ett sånt där beigt föräldraaktigt sätt. Bortvänt. Tyst. Barnen ska ju inte se att mammaåsnan/chauffören är ledsen och deppig inte. Sätter mig i soffan och snorar och mår skit. Det känns som om allt är emot mig. Inget är bra. Allt är skit. Jag orkar inte med mer dåligheter. Åh, VAD DET ÄR SYND OM MIG!!!!
Går ut i köket. Gör ett sista frest med att "laga" datorn. Lyckas av en mycket konstig och outgrundlig anledning med konststycket. När jag loggar in på Facebook så har en gammal bekant, Åsa, hört av sig och undrar om jag vill hänga med på pyjamasparty, eller vad säger jag, after work någon gång?
Blir två millimeter mindre deppig.
Vilken crybaby man är.
Dagens låt: Ge mig mera - Lasse Stefanz.
Vilket roligt vykort det kom till radion i veckan. Det var till Hasse P och så stod där bara nåt i stil med "Sluta upp med att spela den där dåliga låten du spelade nyss!! ( och så nåt om att solisten får ju STIM-pengar).
Det var tydligen Lasse Stefanz som han syftade på. Ha ha. Folk är rätt roliga när det kommer till kritan ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar