Jag borde gifta mig med Johnny Depp

Solen skiner, himlen är blå och jag får snart hem gå. Jag får till och med gå en halv timme tidigare idag så varför deppa?
Ja, varför inte? Måste man vara glad jämt ELLER? Nej, det måste man inte och jag tänker fortsätta sura och se allt i svart. Bara se problemen i tillvaron:

Min tumnagel har gått av och det gör skitont. Ibland tänker jag på våldsfilmer där folk blir slagna rejält (och nu kom jag plötsligt att tänka på Mel Gibsons Passion of Christ, heter den så, där Jesus blir piskad in absurdum) Hur jäkla ont måste det inte göra att vara blåslagen över hela kroppen om det gör så ont och påverkar hela ens humör när en sketen tumnagel går av långt in i skinnet? Fråga inte mig - jag vill helst inte veta.

Väggarna spricker hemma. Kul. När det är nyrenoverat och allt. Aldrig får man vara nöjd.

Det är hål i min svarta tröja. Fan.

Kjolen stramar. Det kan bara betyda en sak. Vågen och jag kommer bli rejält osams. Skit också.

Jag oroar mig för jobb. Igen. Hur ska livet se ut efter den sista mars när mitt vik gått ut? Usch.

Bilen är jättesmutsig och äcklig. BLÄ!

Vår brevlåda är paj. Jag tycker det är mansgöra att tvätta bilen samt att sätta upp en ny brevlåda men jag har väl fel som vanligt. Det blir att tjata och gnata och stöta på 12 miljarder gånger innan en viss person får tummen ur. Aaaargh!

The depp goes on. Over and out.