Mina drömmar blir allt snurrigare alltså. I natt har jag drömt om en rockkille här i stan som jag var olyckligt kär i för 32 år sedan. Vi kan kalla honom Max.I drömmen så är jag och Max vid korvkiosken som ligger här vid Mjölkafållan i Huskvarna. Vi håller på med någon slags julklappsutdelning samtidigt som, det är nu det konstiga kommer i drömmen, delar på en burk med krossade tomater. Vi har hört att det ska vara så bra att ha just krossade tomater i håret (är det den där snake-oljan som spökar?) och nu kletar vi in det i våra huvuden. Jag är osminkad ska tilläggas också men som den härliga, otvungna kille som Max är så verkar han inte tycka att det är ett dugg lustigt. Det är liksom heeelt naturligt att vi två som knappt känner varandra håller på med krossadtomathårinpackning i varandras sällskap. I en korvkiosk. I Mjölkafållan.
Max tittar i en kasse och upptäcker att den är tom. Han saknar en klapp från någon som heter Jonna. Hon har i alla år gett honom en chokladkalender men i år - icke. Max ser konfunderad ut och skakar av sig obehagskänslan. Jag förstår att han inte fått någon julklapp av Jonna eftersom att hon har ju förstått att Max har en annan nu. Mig. Fast vi inte ens har uttalat att det är så.
"Jag tycker om dig!" säger Max.
"Jag gillar dig också. Jättemycket!" säger jag och så upptäcker jag att jag sagt alldeles för mycket och det blir pinsamt och jag börjar prata nervöst med korvgubben om datummärkning av korvar.
Sedan vaknar jag.
Nu tittar vi på "Det regnar köttbullar". Utan tomatkross i håret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar