Har du någonsin fått frågan eller kanske rent utav frågat dig själv? Jag har iallafall tänkt ganska länge på att man egentligen borde skriva ned några rader i det där vita arkivet hur man vill ha det på avskedsföreställningen. Annars kan det ju bli helkonstigt.
För min egen del hade det inte alls känts rätt om en man med trumpet stått och tutat fram "Där rosor aldrig dör" eller om någon inhyrd kyrkovokalist står och ylar om en bro över mörka vatten. Man vill ju ha det lite speciellt, eget och personligt. Även om man är stendöd.
Vilken låt? Vilken låt?
I tjugoårsåldern bestämde jag att Heroes med David Bowie - den skulle jag ha! Inte för att jag upplevde mig som en hjälte, inte alls, utan för att den är ju så himla fin och så sjunger han ordet "delfin". Jag gillar delfiner. Man kanske skulle ha delfinsång? Och ligga i en kista draperad i batiktyg med rökelser på locket? Eller kanske inte.
Så idag när jag är ute och kör bil ett sagolikt vackert vinterlandskap - då hör jag plötsligt LÅTEN. Den HÄR vill jag ha på min begravning om 50 år. Lova mig det. Annars dör jag.
rock around the randigkatt - tramsande katt- och chipsmänniska som tycker att livet, det är livet det!
2 kommentarer:
På en av mina bästa vänners begravning så var det en som sjöng Claptons "Tears in heaven", SKITFULT och på jättedålig svengelska, är övertygad om att min kompis skrattade hela vägen upp till Sankte Per åt ett sådant avsked. Och ännu mer åt att jag PÅ FULLT ALLVAR gick fram efteråt och tackade hon som sjöng och sa att det hade varit "jättevackert och gripande" FASTÄN JAG INTE ALLS TYCKTE DET. Själv har jag alltid tyckt att "Don't think twice it's all right" med Bob Dylan skulle vara ett lagom drygt sätt att lämna jordelivet på. Men det tål att tänkas på.
Nu kom j på det - tack SVT2: Boris Ravels pianokonsert i G-dur - helst spelas av världspianisten Martha Argerich. Så jävla vacker stycke!/AK64
Skicka en kommentar