Vi har haft en underbar vecka i solen och värmen på Teneriffa. På flyget sitter jag bredvid en tant från Gnosjö som jobbar med loppis. En match made in heaven som man lugnt skulle kunna säga. Vi hade mycket att prata om. Hade jättetrevligt. Ungarna hade fullt upp med sina nya polare från Hällingsjö och Skövde och piloten meddelade plötsligt att "Det är inte så roligt väder i Göteborg just nu. Stark vind, dimma, dis och minusgrader närmare bestämt." Mysigt, mysigt.
Vi landade. Trötta, törstiga, skrynkliga. Ville bara hem. Jag och ungarna tar på oss att vänta på väskorna vid bagagebandet medans Skägget går mot långtidsparkeringen för att hämta bilen.
Väskorna dyker upp, vi går genom tullen och ut i ovädret. Känner mig fruktansvärt missnöjd med det här landets bistra klimat.
Vi väntar. och väntar. Skägget ringer.
"Bilen startar inte. Och det är INTE ett skämt!"
Jag suckar. Går in i terminalen igen. Vi sätter oss på en soffa med sura miner och uppdragna axlar. Förmodar att vi ser ut som ett gäng bedrövade luffare. Jag känner mig iallafall som en. Luffare alltså.
Skägget kommer in på terminalen och ser än mer bedrövad ut.
"Vi skulle behöva startgas! Men jag ska gå till bilen igen och se om jag kan få någon att hjälpa till med startkablar".
Okej.
Trettio minuter senare är han tillbaka hos oss. Ingen har hjälpt till. Alla har bråttom hem. Vi ringer en bärgare. Bärgaren vill inte han heller och förresten så kör han bara till närmsta verkstad. FAAAAN.
Vi tar allt vår bagage på en vagn och ger oss ut i natten (klockan är kring 23.30). Vi har tunna kläder på oss. Vi huttrar. Framför oss går ett gäng med män. Jag springer fram och "Ursäkta! Kan ni hjälpa oss med vår bil? Den startar inte och vi är här med två ungar och vi ska ända till Huskvarna.".
"SJÄLVKLART!" säger en utav männen. Jag jublar inombords.
Och så blir det nos mot nos och startkablar där emellan. Snön faller. Vinden viner. Vi fryser. Bilen bara "uh uh uh uh". Den vägrar gå igång. Den är sur. Mycket sur. Har viss förståelse för det. Hur jävla kul är det att stå på en iskall parkering i en vecka medans vi andra roar oss i ett stekhett land utanför Afrika liksom?
Jag är dock inte sur. Känner mer desperation. Förtvivlan. Hur sjutton ska vi lösa det här??
Männen med den splitternya bilen ger upp och önskar oss lycka till. Jag ler ansträngt och vinkar när de åker.
Under tiden berättar Skägget att han har pratat med två olika personer och bett om hjälp att bogsera igång bilen. Men icke. Den ena var tydligen "stressad" och den andre tyckte "att det var ju för halt ute". Inga medmänniskor där inte. Snarare motmänniskor. Motmänniskor som inte har ett hum om det där med "what goes around comes around". Karma osv.
Var var jag? Jo, hutter, hutter, desperation.
"Vi får helt enkelt ta in på hotell inatt!" menar Skägget.
Detta gör mig så nervös att jag måste röka en cigarett. Jag som inte rökt på flera månader. Jag som just nu har skitkassa luftrör.
Vi blir dirigerade till Hotell Landvetter. Det verkar vara ett flott hotell. I foajén känner jag mig som en flykting som är hänvisad till andra människors godhet.
Efter många om och men får vi TVÅ rum till en kostnad av 2500:-
Jag och barnen sover i ett dubbelrum och Skägget får ett businessclassroom med egen morgonrock och tofflor.
Sängen är jättemjuk, täcket är tjockt, i badrummet är det varmt på badrumsgolvet, jag tinar upp och på tv:n visas reprisen av melodifestivalen som jag ju missat. Klockan ett på natten mellan söndagen och måndagen släcker jag lampan. Det var inte så här jag hade föreställt mig hemkomsten.
Morgonen därpå äter vi en maffig hotellfrukost. Skägget fixar en hyrbil som vi får låna gratis eftersom han känner chefen och med den bilen bogserar vi igång vår gamla bil. SOM STARTAR!
Skickar onda tankar till han som "var stressad" och till han som tyckte att det "var för halt". Vilka ledsamma typer alltså. Att dom inte gav oss ynka fem minuter på söndagskvällen kostade oss nästan 3000:- Pengar som vi ju kunde haft till köket exempelvis. Eller som startplåt till en ny bil.
Hatar göteborgare.
3 kommentarer:
vilken resa, tur att ni hade pengarna som gav er säng och frukost,vi har suttit på flygplats golv och ätit kexchoklad
Du, jag har sagt det förr och jag säger det igen: Göteborg är bajs.
Så himla trist hemkomst för er, snacka om att pysa hål på er med en gång. Men måste erkänna att jag fnissar okontrollerat när jag läser "Detta gör mig så nervös att jag måste röka en cigarett." Jag vet ingen rökning som roar mig så som din. Både denna och din sommarrökning. Den är rolig.
Var är alla goa gubbar när man som bäst behöver dom? Vilken himla dålig stil! GAH!
Skicka en kommentar