Sitter i trädgården med en manlig kompis och diskuterar högt och lågt. Mest lågt. Förstås. Vi pratar bland annat om den årligt återkommande kräftskivan som brukar hållas vid båthusen vid Vätterns strand.
"Tror du verkligen att vi kommer bli bjudna i år?" undrar jag.
"Näää, jag vet inte. Mycket osäkert" svarar S.
"Förra året var det ju så himla konstigt. Kass stämning och vi i vårt gäng hamnade liksom utanför."
"Ja. Vad VAR det för konstiga människor de hade bjudit in egentligen? Alla bara gick runt och spände sig och såg allmänt uttråkade ut."
"Precis! Och vi som är så trevliga! Varför tog dom inte TILLVARA på oss för? De skulle ju egentligen ha LYFT oss och vår trevlighet stället bara för att skuffa undan oss!" hör jag mig själv deklarera högt och ljudligt för hela trädgården.
"Verkligen!" instämmer S och nickar så frenetiskt på huvudet att pilotbrillorna med spegelglas nästan trillar ner i backen.
Såja. Nu vet ALLA mina grannar att jag är enormt trevlig. Fattar ingen det per automatik - ja då får man helt enkelt BASUNERA ut informationen.
Återstår nu bara att se om vi får en inbjudan. Det bästa vore förstås om bara vi fick komma och de där andra ljud- och ljusmänniskorna samt gymfanatikerna stannade hemma och sörplade sina kräftor istället.
Tänk vad trevligt vi skulle kunna ha på kräftskivan isåfall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar