Summa sidvisningar

måndag 5 december 2016

Snart lika rik som ABBORNA. Inte abborrar nu alltså utan Waterloo-gänget. Häng med lite nu va!


I lördags var jag och Wendy på Kulturhusets loppis. Det är vi nästan varje lördag för om man är torsk på loppis så bara måste man dit. Trängas med illaluktande människor, rota i klädhögar, krypa under bord (det är oftast där säljarna gömmer guldkornen som de inte vet om är guldkorn), bläddra i kartonger med böcker (tre pocket 10:-! Vem kan motstå? Inte jag), säga hej till Eva, Mani, Annika och Simon, prata med lille frimärksgubben som stått på samma loppisplats i 27 år och som dessutom har samma outfit varje lördag (polotröja med urtvättad flanellskjorta över, 70-talsbrillor som kronan på verket....mmmm...finsk dialekt...mmm), reta sig på folk som inte har ett milligram känsla för hur man lägger upp sina saker attraktivt på ett bord och så vidare. Kort sagt. Kulturhuset regerar med sina över hundra olika säljare.
Nåväl. Vi drog runt ett varv inne i lokalen. Köpte en Elsa Beskow-julkalender från typ mormors tid och sedan gav vi upp och skulle gå ut. Sista bordet ute vid själva entrén hade en hel skock med människor som slet och drog i prylarna. Det var då hökögat, det vill säga jag, råkade se ett sådant där gammalt singelfodral som låg och såg ensamt ut uppe på en hylla ovanför deras loppisbord. Ni vet ett sådant där fodral/förvaring som man hade förr med kanske 25 singlar i i plastfickor. Tog ner det från hyllan och började bläddra. Efter ett hett vax med Göingeflickorna hittade jag en Agnetha Fältskog-singel. En udda. Aldrig någonsin sett.
"Vad vill du ha för den här?" undrade jag och höll fram singelpaketet.

"Tja, 30:- blir bra" svarade den lätt uppstressade tanten.
Det blev en snabb affär. 

Väl hemma så började Skägget aka "Skivspecialisten" kolla runt på olika musiksajter. Singeln hade tydligen gått för både två och tretusen kronor! Jabba! hann jag precis säga innan vi drog ut singeln ur fodralet och upptäckte att den hade en liten skada (oreparerbar) på både A- och B-sidan. FAAAN. Göingeflickornas alster hade SÅ KLART inte ett enda märke på sig. Så. Himla. Typiskt.
Vi spelade Agnetha-singeln och den funkade förvånansvärt bra trots allt,  men vilken låt! Och texten! Nödrimmen stod som spön i backen. Dagarna - magarna....burr. Man fattar ju att man aldrig någonsin ens har hört talas om "Ta det bara med ro." Very kass.

Iallafall så är det jag som snart kommer ge Agnetha en chans på Tradera. Hoppas att hon jobbar hem massa med julkulor till lilla mig nu. Decembermånad kräver detta!
Go Agnetha, go!

Dagens låt: Black magic woman - Santana
Visst serru. Santanasinglar fanns det också i mitt lilla loppisfynd för trettio kronor. Och Jan Malmsjö! Och Anita Lindblom!
Ser ni någon fräsa förbi på gatan i en guldfärgad cab så kan det vara jag som precis sålt av alla gamla singlar. Aaaaah. Musik är livet!

Inga kommentarer: