Om livet är alla dom dagarna man minns och inte bara dom som passerar - då lever jag ett ganska torftigt liv. Då kanske jag bara har levt fem dagar? Är det därför jag känner mig som en bebis ibland?
Jag är helt enkelt en halvdeppig Gunnar Lundkvist som bara sitter i en stuga i Flen och dricker kaffe känns det som.
Jag bakar bröd, jag gör några matlådor, livet går, jag skrattar till åt något fånigt som jag läser i en bok, jag rättar till soffkuddarna, livet går, jag tar en promenad, kanske njuter av solen och fågelkvittret och känner mig lite lycklig en mikrosekund och livet går, jag slötittar på nyheterna, dricker blåbärste, jag gör mackor och plastar in till morgondagens jobbpass, jag nynnar med i en låt, livet går, jag kammar håret, kisar mot mig själv i spegeln, jag tittar på mina händer och känner mig gammal. Jag klappar katten, tittar på sprickan i väggen. Och livet det går. Alltings meningslöshet breder ut sig. Man får mota bort det. Man gör det enklast genom att gå till Willys och handla det nödvändigaste. Har man inte havredryck eller lättfil hemma kommer man nämligen att dö. Förtvina.
Inne på Willys ser jag en gråhårig man med lite halvlångt hår (som börjar bli tunt!) Han har en enfärgad t-shirt och mjukisbyxor. Solglasögon. Jag känner igen honom som ROCKSTJÄRNAN. En gång i tiden var han minsann en eftertraktad gitarrist i olika hårdrocksband i USA. Det vet jag eftersom att när jag fuskade som musikjournalist så intervjuade jag honom i en skivstudio. Han hade jättelångt och lockigt hår då och jag har för mig att han var ganska trevlig.
Nu drar han runt inne på Willys. I Huskvarna. Inga groupies i hasorna. Ingen Jack Daniels i kundkorgen. Inga applåder. Inget headbangande. Han betalar. Jag betalar. Han tar två paket med hushållspapper under vardera armen och går mot utgången. Jag efter. Han hoppar in i en blå halvfrän muskelbil och jag hoppar upp på min cykel för tvåtusen kronor från Haralds cykel. När jag ska passera på övergångsstället stannar han och släpper över mig. Jag tackar inte. Han ska minsann inte tro att jag blir impad av en exrockstar i flådig bil inte. För det blir jag ju inte heller.
Vad skulle han med allt hushållspapper till?
När jag kommer hem hör jag låten Uti vår hage med han, muntergöken eller inte, från Mando Diao. När plockade man en akvileja senast? Eller saliveja? Rosor okej, liljor okej, men akvileja?
Snart vill jag ha blåbärste. Och Allsång på Skansen. Livet är inte de dagar som bara passerat och gått utan de med en kopp te framför platt-teven när man gnolar med i Sommaren är kort.
Jaja.
Dagens låt: Sprawl - Arcade Fire.
Se videon. Hör låten. Njut. Sedan lyssnar du på Summers med Loney Dear och njuter ännu mer. Musik är livet. Verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar