Carpe fucking diem på er. Här sitter en annan och tänker att ÅHVADJAGÄLSKARSOMMAREN och sekunden efter dyker Tomas Ledin upp och predikar att "sommaren är kort, det mesta regnar bort". Det är ju för fasen sant. Killen har rätt. Nu har snart hela juni och juli regnat bort. Kan man kanske skylla på det? funderar jag på. Att vädret liksom inte inbjuder till fest och skratt dagen lång.
För jag är så enormt kass på att fånga alla dessa dagar som kommer och går och som tydligen är livet. Jag känner mig lite orkeslös, har ingen riktig energi till nånting känns det som. Inte att jag är deppig eller så, jag känner mig bara lite lätt blasé på allt.
Klockan är snart tre. Det är lördag eftermiddag och jag är helt själv. Skägget är i Frankrike och ungarna är ute med kompisar. Jag kan i princip göra vad jag vill. Gör jag det då? Antar att jag inte ens behöver svara.
Var ute och gick tidigt i morse. Duschade kallt. Åt en god frukost. Fyndade ett påslakan med apor på loppisen för 5:- och så var Mille och jag på torget. Köpte fisk, kantareller och blå blommor.
Kom hem. Planterade de två blå blommorna och stekte fisken. Svärmor kom insvepande i köket mitt under själva paneringen och jag vet inte varför jag blev jättesur men jag bara blev det. Hon gick igen. Vi andra tre åt. Sedan vilade jag och nu....blasé.
Har tvåtusen böcker som borde läsas ut. Har en källare som behöver rensas. Jag skulle kunna åka till en badsjö och ta ett dopp och verkligen känna mig som en sådan där härlig carpediemande människa eller så kunde jag bara ta en tur med cykeln. Eller motorcykeln. Men nä.
Jobbigt.
I november bara vet jag vad vilket fenomen som kommer inträffa. Jag kommer vara ute i blötsnö och motvind och tänka på sommaren som var. Hur jag mest var hemma och skrotade när jag hade alla möjligheter i världen att vara ute i denna ljuva sommartid och bara....vara. Och hur jag då kommer skaka på huvudet åt mig själv, fnysa och skaka på huvudet igen.
Det är sådan man är. Efterklok. Fast bättre det än inte riktigt klok alls.
Dagens låt: Ingen alls. Tystnad.
Har en klok vän som stör sig på att vi människor måste ha en massa ljud och musik omkring oss hela tiden. Är det kanske för att mota bort vår inre röst och våra tankar? Jag har alltid på radio eller musik hemma och sitter jag i bilen är det likadant. Man kanske borde stänga av mer? Höra vad ens inre röst säger, höra sina egna tankar - även om det kanske är lite obekvämt.
Fast min inre röst kommer säkert bara mässa en enda sak.....Sommaren. Är. Kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar