Summa sidvisningar

tisdag 6 december 2016

Idag har jag gjort slut




Har precis ringt och sagt upp prenumerationen på Jönköpingsposten. Burr. Varför känner man sig så himla taskig när man säger upp saker? Det är ju nästan lika obekvämt som att göra slut med någon.
Nu började hon i andra änden av telefonen i och för sig inte att stortjuta och säga anklagande saker som "Men VARFÖÖÖÖR? Är det något vi gjort? BÖÖÖÖÖÖÖL", men ändå. Obekvämt. Usch. Hatar att känna mig elak. Och det som redan går så dåligt för JP och så kommer jag och sänker skutan ytterligare. Gulp. Taskigt. Får de avskeda ännu fler folk nu? Förlåt mig och mitt beteende isåfall.

Prenumerationstjänstkvinnan undrade iallafall om det berodde på priset (JA! ville jag skrika) men jag sa lent att "nä, det beror mest på att jag har tidningen på jobbet (där jag är typ fem-tio gånger i månaden) och nu blir JP här hemma mest pappersåtervinning."
Hon lät förstående och önskade mig välkommen tillbaka. Tack.
Så nu har jag 235:- över varje månad från och med början av nästa år och detta är pengar som istället ska gå till BARNFONDEN. Har nämligen anmält att jag vill ha ett fadderbarn och pröjsa 250 kronor i månaden. Väntar nu med spänning på mer information och kanske ett fotografi på mitt tredje barn. Ett barn som inte kommer tjura ihop över att vi ska gå på tipspromenad på söndagarna, som inte börjar lipa och skrika för att det andra barnet fick en millimeter mer av chokladkakan. Ett barn som inte tjatar hål i huvudet på en om ett nytt styre till kickbiken, en mobiltelefon, en tröja, brallor, skor, dataspel, filmer och gudvetallt. S K Ö N T.

Vad sa du? Hur det går för min Agnetha Fältskogsingel på Tradera? Tack för frågan. Den är uppe nitton kronor. Den guldfärgade caben känns väldigt långt borta om man säger så. Fast å andra sidan så har jag ju min elcykel. Mmmm.

Dagens låt: Don't kill the animals -Nina Hagen & Lene Lovich
Ingenting förmörkar min dag så mycket som att möta en djurtransport när jag är ute och går eller kör bil. Mår både fysiskt och psykiskt illa av att tänka på att där inne i lastbilen står dom. Djuren. Livrädda. Ihoppackade. På väg mot DÖDEN.
Kanske är det inbillning men det känns som att jag råkar på dessa transporter nästan varje dag numera. Betyder det att köttproduktionstempot har skruvats upp trots att jorden vi lever på skulle behöva det motsatta? Köttet blir billigare och billigare och vi äter och glufsar och slafsar och djuren föds upp och dödas i en allt raskare takt och blir de sjuka så får de massa av antibiotika och så får vi cancer och MRSA och planeten den mår bara sämre och sämre.

____________________________________________________ (utrymme för valfria svärord)

Stanna. Jag vill hoppa av!

1 kommentar:

Sparkling sa...

Mitt tredje barn är en föräldralös orangutang som heter Ben. Han är fasen så enkel att ha att göra med jämfört med de två förstfödda! *tummen-upp-å-high-five*