Hall of fame eller var det shame?

Renoveringen fortskrider. Det är ett veritabelt helvete att ramla omkring i spackeldamm, målarfärgskluttar och allt som skulle stått i hallen men som nu dräller lite varstans i den arma bostadsrätten. Usch usch usch. Men ändå. Kolla vilka snygga tapeter som gömde sig under vår tama strukturtapet! Den blågröna var ju kanonfin!
En annan positiv sak: Den 72-årige målaren är mycket duktig och noggrann. Man kanske blir det om man är född under krigsvintern 1940 då termometern visade på -40 grader och vattnet i kökshinken frös till is.
Gillar gamla människor med historier att berätta. Man får lite perspektiv med på köpet här känner jag.

Dagens låt: I can hear your heartbeat - Chris Rea.
Och jag kan höra mitt. Hjärta alltså. Milda makaroner vad jag flänger fram i tillvaron. Hur länge till ska mitt lilla veka hjärta hålla? Satans tur att man inte knegar PÅ RIKTIGT förräns på fredag. Hur skulle jag annars hunnit leta krokar, beslag, speglar, böcker, kartonger och hälsa på morsan och farsan på hemmet, vattna deras blommor, vara med på utvecklingssamtal, tvätta, städa, serva barnen och beställa tapeter? Det finns ju faktiskt gränser.