Summa sidvisningar

torsdag 15 juni 2017

Nu har lilla jag öppnat dörren för semester!



Egentligen känns det konstigt att prata om "semester" när jag mer eller mindre har semester var och varannan vecka. Jobbar som bekant som vikarie lite här och där och har man en sådan konstig livsstil som jag så behöver man knappast några fyra veckors ledighet. Jag vilar ju ut mig ofta nog ändå liksom. Men iallafall. Sommar är sommar och att då plötsligt gå in och jobba heltid bara för att alla andra ska vara lediga - nä, den passar jag på. Pass. Jag vill inte.
Däremot så kände jag att jag ville åka till Grekland och jag ville göra det i början av juni och jag ville inte ha med mig barnen. Mille är ändå så flygrädd och han tyckte att det var helt okej att få stanna hemma, gå i skola, vara på KFUM och äta glass och godis med farmor. Wendy var lite mer tveksam men okejade till sist.
Så Skägget och jag stack iväg. Första juni. Kreta. Hamnade på ett jättefint hotell med jättegod mat, fin service, trevliga människor och femhundra barnfamiljer. Det var faktiskt ganska avkopplande att ligga vid poolen med näsan i en pocketbok och en drink på bordet vid solsängen samtidigt som man såg mammor och pappor som slet med sina små telningar. "THEA!! THEA!! Inte springa på kanten! THEA!!!!! NU KOMMER DU HIT!"
Aaaaah. Ljuvligt att slippa bekymra sig.

Det roligaste på hela veckan, förutom dagen då vi hyrde en bil och åkte på världens läskigaste serpentinvägar högt som fan uppe i bergen, var när vi skulle gå in till byn den andra kvällen. Jag stannade vid en jättefin rödblommig buske utmed vägen och bad Skägget ta en bild. När jag kollade in bilderna han nyss tagit så började jag i vanlig ordning skälla och klaga på att de var urfula och att Skägget kan ju inte alls det där med bildkomposition. Plötsligt hoppade en blond kvinna fram från ingenstans och undrade om hon kunde hjälpa till och ta ett kort på oss tillsammans istället? Och så rödblommiga busken förstås.
"Yes, please", sa vi och då undrade blondinen om vi var från Skåne? På svenska. Hon, vi, var svenskar. Haha, kul.
"Kom in här i baren så får jag bjuda på två raki!" tyckte hon. Vi följde snällt efter som två grekiska får.
Baren var ganska ruffig, typiskt grekisk och utomhus. Blonda fotokvinnan presenterade sig som Kicki och hon berättade att hon bott i Grekland i tio år, galet, och hon babblade och babblade och babblade och nä, baren var inte hennes utan det var ju Mikis och han var ju så trevlig och hans fru är minsann tyska och blablabla och jag jobbar i en guldsmedsbutik och här är min syster från Sundsvall och jag är tillsammans med en grek som bara är 38 år och jag är ju född 1965 och är man lite galen så är man och blablabla och jag gillar ALL musik utom soul, men jag är gammal punkare och hårdrockare och jag har sjungit i band och hahaha, jag är lite galen vetni.
Puh. Vi drack varsin raki (skitäckligt) och lyssnade och hummade och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag avskyr verkligen folk som ska tala om i parti och minut att de är "lite galna."
En annan kvinna kom plötsligt fram och tog på min rygg och skrattade lite konstigt och Kicki blängde surt och sa att "skit i henne! Hon är påtänd. Och skitjobbig!" Okej....

Trots att Kicki pratade hål i huvudet på oss så var stämningen ändå väldigt god (rakin?) och jag fann mig plötsligt sittandes jämte den förmodat påtända kvinnan. Vi började prata. Hon var norska, bodde i Bergen, jobbade som brevbärare, hon älskade Kreta och hon saknade sin katt. Hon var inte alls påtänd. Tvärtom var hon mycket, mycket roligare att prata med än galningen Kicki. Älskar när fördomar kommer på skam.

En holländare i vit hatt gjorde entré. Kicki förklarade surt att han brukade vilja sjunga gamla Frank Sinatra-låtar "men han sjunger hellre än bra..."
Skägget snappade upp detta och ropade att han ville höra holländaren sjunga. Holländaren i hatt var inte nödbedd. Inte det minsta. Han hoppade in bakom baren och så fann man sig själv sitta och le fånigt (rakin?) när han sjöng det ena örhänget efter det andra. Han var helt okej. Sjunga det kunde han.
Naturligtvis så ville Kicki också imponera. Hon tog över mikrofonen och bad barägaren Mikis att plocka fram "Lyckliga gatan" på datorn. Sagt och gjort. Kicki börjar sjunga (hon har alltså sjungit i band...) och det låter...nä, det låter inget bra. Hon kan inte texten, hon snavar på orden och det värsta av allt: HON BLUNDAR HELA TIDEN när hon njutsjunger. Jamenfinnsdetnågotvärreännärfolkblundar/njutsjunger? Skulle väl vara djurplågeri isåfall.
Efter Lyckliga gatan så var hon riktigt varm i kläderna och så gav hon sig på Chers "Stronger". Det gick inte så bra det heller, men det var Chers fel, tyckte Kicki. Låten låg lite för högt för henne....

Nä. In till byn kom vi aldrig den här kvällen. Vi hade helt enkelt för trevligt hos Mikis och gänget. Vi gick tillbaka dit två kvällar till under vår semestervecka och varje kväll var norskan där. Vi blev nästan kompisar på kuppen TROTS att jag frågat henne om hon var en gammal hippie (hon såg verkligen ut så) men nä, det var hon för ung för. Gulp. Klavertramp. Vågade aldrig fråga hur gammal denna norska Lisbeth var. Men vad spelar ålder för roll? Huvudsaken är väl att man kan ha kul tillsammans.
Och att man inte blundar när man sjunger samt tjatar hål i huvudet på folk.

Kreta rekommenderas starkt. Fem vulkaner av fem möjliga.

Dagens låt: Summertime blues - Eddie Cochran
Fattar knappt att det redan är sommar. Gör ni det? Är ledig fyra dagar nu och så jobbar jag bara en och en halv dag nästa vecka. Ikväll ska jag, tre gubbar och en yngling åka till Värnamo och quizza. Det var ett tag sedan för mig. Har nästan lite abstinensbesvär. På söndag är det loppis på Hovrättstorget och jag ska stå och sälja. Skitkul. Och efter det hem och byta om och sedan åka med Kristina i hennes raggarbil till en konsert i Eksjö.
Summertime blues - vad är det liksom? Jag motar bort den känslan just nu.


2 kommentarer:

Sparkling sa...

Folk som hela tiden tjatar om hur CRAZY de är borde sättas under förmyndare. Likaså människor som gör en grej av att de är "såååå barnsliga". Alltså inget fel på att vara vare sig crazy eller barnslig, men folk som liksom måste framhäva det - TA BORT!

randigkatt sa...

Ja! BORT!