Ångest, ångest - min arvedel. Mats, knappt två jordsnurr, har varit dassig de två senaste dagarna. Han har ingen matlust, ingen ork. I natt var han inne hela natten (det händer bara inte) och hur han kissar och bajsar har jag ingen aning om. Han var i och för sig ute en stund i morse, hoppas verkligen att han lättade på trycket då.
Mats är den bästa katten vi någonsin har haft och bara tanken på att förlora honom gör att jag vill rulla ihop mig till en boll och bara lipa järnet.
Ska ringa Smådjurskliniken imorgon om han inte piggar på sig.
...förresten - ursäkta röran på bilden. Vi renoverar och vardagsrummet är nu inte bara vardagsrum utan även sopsorteringscentral, städskåp och hall. Skyhög mysfaktor!
Dagens låt: I can speak american - Screaming Blue Messiahs.
Igår på radion så ramlade den före detta ljudteknikern på radion, Lennart Wass, in på trafikredaktionen med sina INTERNATIONELLA medieelever i släptåg. Nu vankades ett studiebesök. Jag och Henrik delade på öst och väst. Ingen av oss ville tala engelska.
"Du får ta det!" sa han. "Nej, du får ta det!" sa jag. Som i sin tur sa till Lennart att han fick översätta det vi berättade.
Jag sa något om bussamtal och alla skrattade. Jag tänkte att "Ha! Jag kan ju till och med skämta på engelska!"
När eleverna hade gått och vi vrickat färdigt med våra tungor så skrattade vi högt och nervöst och Henke visade att han minsann blivit helt svettig på hela ryggen.
Jag sa något om att här har vi gjort oss lustiga över Morgan och Ola-Conny och deras urkassa/obefintliga engelska.
"Och nu förvandlades du till Morgan och jag till Ola-Conny!"
Mycket komiskt. Och svettframkallande.
2 kommentarer:
Usch, sjuka djur är det värsta som finns, nästan värre än sjuka barn för sjuka barn kan ju åtminstone (oftast) meddela sig på ett ungefär vad felet är. GO, MATS, GO!
Ja, det är som du säger - värre med sjuka otallande djur. Nu idag, lördag, har han ätit lite, lite och bara det känns som ett framsteg. Han känns inte lika apatisk längre. Det finns hopp om'et!
Skicka en kommentar