Mmmmm, risotto. Enkelt, mättande, vegetariskt, billigt supersparargott. Det enda minuset skulle väl kanske vara att barnen inte gillar min nypåkomna maträtt alls, fast å andra sidan gillar de nästan ingenting som är hemmalagat. Så jag får ha min risotto nästan helt för mig själv. Mycket bra.
Känner jag mig själv rätt och det kanske jag borde göra efter snart 50 år tillsammans - så kommer jag att ha förätit mig på den här smaskiga lilla rätten snabbare än man hinner säga meningen "man kan utesluta persiljan."
Nu: Te.
Dagens låt: Money - Pink Floyd
Misstänker starkt att jag får NOLL kronor i lön den här månaden (har gått över från månadslön till timlön igen, fan) och vad passar väl bättre en sådan helfattig månad än att stå på loppis?
Igår hade jag två bord på Kulturhuset och med mig hade jag HUR MYCKET SKRÄP SOM HELST. Typ sju smockfulla flyttkartonger. Skit man fått. Värdelösa artiklar.
Efter att borden var betalade hade jag fått in 1300:-. Trettonhundra rätt ner i fickan. Jättegott. Och prylar finns det kvar till försäljning. Om tre veckor kan det säkert vara dags för avyttring igen.
I. Love. Loppis.
3 kommentarer:
Bra rätt! Risotto känns som en maträtt man kan bjuda på när det vankas middag. "Svår". Och det är just det som hållt mig ifrån den, att det ska vara så svårt att få den lagom och inte som en gröt?
Här kommer dagens bloggutmaning: Lista fem saker från din barndom som betydde mycket för dig och varför de var så viktiga.
Sara: Knepet är nog att hälla på vätskan lite pö om pö. Nu vet jag ju inte om min risotto är "rätt" men jag älskar den ändå. Så jag kör på!
Sparkling: Kul!
Skicka en kommentar