Daredevil

Man kommer till en punkt i livet då man plötsligt upptäcker att man blivit tuff. Som idag på morgonen till exempel när jag låg och läste morgontidningen. Min nyvakna blick föll genast på en artikel om rökning där det bland annat stod att varje cigarett kortar ens liv med tio minuter. Och just den meningen hade jag sedan ringande i huvudet under hela förmiddagen. "Röker jag så kortar jag mitt liv. Röker jag så kortar jag mitt liv. Gud, vad dumt att röka. Hur kan man vara så dum? Röker jag en cigarett så blir det alltså tio minuter mindre tid framför teven eller tio minuters mindre tid på jobbet".
På förmiddagen bestämmer sig hela familjen Tokrolig för att åka och sola och bada och slappa på Vätterstranden. Väl där så plaskar barnen lydigt i vattenbrynet och mannen lutar sin bleka lekamen tillbaka i en brassestol från macken för 49:-. Han börjar fippla med cigarettpaket och tändare. "Ska du ha en?" undrade han. "Ja, tack" hör jag min mun säga. Allt medans hjärnan rabblar snusförnuftiga saker som att "nu kortar du ditt liv, din idiot. Vill du inte se dina barn växa upp, eller?".
Cigaretten smakade skit och det gjorde nummer två och tre också. Fast en halvtimme kortare liv hit eller dit. Ska det spela någon roll? Va?
Förresten så satt hela den dåligt insmorda familjen alldeles för länge i solen och nu ser jag framför mig att om några veckor kommer jag kanske, kanske att vara liiite brun - men samtidigt så kommer jag att ligga inne med samma hudstruktur som ett torrt russin.
Very tufft.

Idag lyssnar jag på "4 minutes" med Madonna bara för hon ser ut som 22 jordsnurr fast hon är 50 jordsnurr. Hon har nog aldrig rökt en endaste cigarett i hela sitt makrobiotiska liv och solen vet inte ens vem den människan är. Hur trist (och snorrik) får man bli?