På toa utan att darra

För några år sedan så brukade jag nästintill få panik när klockorna ställdes fram där i mars månad. Allt detta ljus som plötsligt var över mig på kvällarna! Näää, jag gillade det inte alls. Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
Nu flyttar jag fram klockorna utan att darra ett endaste dugg på manschetten (kul ord). Om jag darrar så är det snarare för att jag tycker det är så inuttahelvette (ännu roligare ord) skönt med LJUSET. Aaaah vår!

Apropå att ändra sig. Det här har jag ändrat på mig själv under åren som gått:

# Jag dricker inte längre mjölk till måltiderna. Jag kan TILLOCHMED DRICKA BORDSVATTEN. Mineralvatten var det mest äckliga jag visste förr i tiden. Det var i klass med öl och whiskey. Numera när jag går ut på restaurang tar jag nästan alltid en Loka. Känner mig därmed oerhört vuxen och normal.

# Jag tar inte längre mjölk i kaffet. Jag dricker svart kaffe. Vuxet det också? Jaaa. Visst är det?

# Jag vågar prata med folk. Har blivit hyfsat bra på att kallprata och att vara drivande i ett samtal. Hur jag var förr?  Mer musslig och introvert. Det var surt. Det var det. Mycket.

# Jag kan äta gröna ärtor. Ungefär fram till att jag var 30 år var detta en total omöjlighet och detta bara för att jag i första klass skulle äta potatismos och skinka. Med vid bordet satt min fröken och när hon såg att jag ratade de små gröna ärtorna så BLANDADE HON IN DEM I POTATISMOSET. Hon tvingade mig dessutom att äta upp röran och när jag kom hem så spydde jag hela badkaret fullt med janivetvad. Så kan det gå när vuxna är dumma och sanslöst opedagogiska.

# Jag kan sitta på en pub/krog och resa mig och gå mot toaletten helt själv utan att bli ett nervvrak. Det kunde jag knappt på 80-talet. Var tvungen att ha sällskap annars var det på YTTERST darriga ben som jag släntrade in på toan. "Vad charmigt!" tyckte en engelsman som jag då var kompis med. Charmigt? Snarare oerhört fånigt och obegripligt.

# Jag kan vara på en badstrand i bikini utan att SKÄMMAS IHJÄL. Det gick knappt på 80-talet heller. Skämdes otroligt mycket för precis allt som satt på min kropp. Jesus!

#  Jag kan vara på frisersalong/fotvård/massage/tandläkare/gynekolog/mammaografi/whatever utan att tycka att allt är SÅ. PINSAMT. JOBBIGT. Numera: Allt detta är inget annat än en axelryckning.

Tja, nåt sånt. Vad skönt att man utvecklas ändå och att inse att man mår bra mycket bättre som 40plus än som 30minus.

Hur var ni förr?