Bara vanligt vatten

Tur att man får bloggutmaningar från Sparkling ibland annars hade det inte varit mycket bevänt med den här så kallade bloggen.
Fick en utmaning på temat vatten.


Dripp, dropp, nu dyker vi!


Vad är ditt förhållande till vatten som element?
Vatten är ett måste. Ju. Älskar att dricka vatten. Att duscha sig i det. Fast samtidigt är jag ganska skraj för vatten. Skulle knappast inte kunna tänka mig något värre än att segla med en båt över ett stort hav där man inte ser land på kanske flera veckor. Är paniskt rädd för att drunkna.


Rangordna och motivera ditt val till att åtnjuta vatten i badkar, dusch, hav, sjö, pool.
Okej. Jag saknar BADKAR och det har jag gjort nu i 25 år. Så lyxigt att kunna sjunka ned i ett varmt bad när man är frusen och stel i lederna. Den dagen jag blir miljonär ska jag ha ett badkar, kosta vad det kosta vill.
Sedan väljer jag SJÖ. En ganska kass dag kan rätta sig till om man får plaska runt lite i en sjö några minuter. Sjö=lycka.
På tredje plats: DUSCH. Tänk när vi var utan dusch och toalett i TRE månader 2009. Herrejösses, vilket bök och vilken hets över var, när och hur som vi skulle kunna göra oss rena. Kommer ihåg känslan när vi väl kunde kliva in i vårt nya badrum och bara ställa sig där i en EGEN dusch och låta vattnet rinna. Den lyxen, den lyckan! Dusch är bra.
Efter duschen får det bli HAV. Och kanske speciellt då ett varmt hav, typ Medelhavet. Att simma omkring i ett klarblått, salt och lent hav - det är finfina grejer det.
På jumboplatsen kommer POOL. Alltså jag gillar att bada i pool också men om man tänker på alla svettiga, inoljade kroppar som kanske kissar en liten skvätt i det klorerade vattnet blir man ju inte så sugen på att få en kallsup precis. Poolbad känns inte fräscht men det funkar.


En rolig händelse som inkluderar vatten?
Kommer inte på något speciellt förutom en sådan där barndomshändelse då jag och min tre år äldre kompis Annika sprang helnakna runt sommarstugan i HÄLLREGN som inkluderade hagel. Minns hur vi skrattade hysteriskt och hur skönt det kändes att komma in och ställa sig vid den varma vedspisen där på Hagalund. Har dock inte testat att återupprepa detta runt vårt hus i centrala Huskvarna. Än.


En tråkig/jobbig/läskig händelse som inkluderar vatten?
Usch. Det måste bli den där oerhört fina sommardagen i början av 90-talet då Skägget och jag hyrde en kanot och paddlade vid Bunn. Vi stannade till på en liten ö och låg och solade på klipporna och smaskade mackor och kaffe. På hemvägen satt vi där i kanoten och det var lugnt och fint och solen gassade och plötsligt så händer det bara. Helt oförhappandes VÄLTER hela kanoten. Ingen av oss har flytväst och vår ryggsäck med termos och hemnycklar och allt åker till botten. Jag skrek HJÄLP! HJÄLP! för full hals samtidigt som jag försökte hålla mig flytande. "Jag visste att jag skulle dö genom att drunkna!" lipade jag och Skägget blev förbannad och sa till mig att sluta och istället börja simma. Han, smarthuvet, ville överge kanoten men jag som hade ett milligram förstånd kvar i behåll lutade mig mot kanoten och började simma med den i släptåg. Eftersom vi var mitt ute på sjön var det ganska långt till land men ungefär 300 meter bort såg vi en liten kobbe. På något mystiskt sätt fick vi med oss kanoten dit.
Efter att ha pustat ut satte vi oss på fyra mycket darriga ben i kanoten igen och på något nervöst sätt lyckades vi ta oss till land och till bilen. Tack och lov fanns bilnycklarna kvar.
Har inte paddlat kanot sedan dess.


Vilka simmärken har du tagit?
Paddan? Finns det en som heter så? Eller var det Baddaren? Silverfisken? Äh, jag minns inte. Jag lärde mig simma hyfsat tidigt i alla fall och även om jag inte är snabb så kommer jag trots allt framåt. Har alltid varit sjukt ointresserad av medaljer, pokaler, diplom.


Ditt bästa tips för att spara vatten?
Borsta tänderna utan rinnande kran. Duscha snabbt. Inser här och nu att det kanske är en jädra tur att vi inte har badkar. Den enorma vattenkonsumtionen!
Ställ ut hinkar och byttor när det regnar. Regnvatten = bra för hyn och man kan till exempel vattna sina blommor och annat med det.
Inte äta kött. Köttproduktion kräfva mycket vatten.


En bekännelse...här slösar jag med vattnet.
När jag är JÄTTEFRUSEN då ställer jag mig i duschen och bara vräker på med varmvatten. Kan stå där oförskämt länge. Pinsamt länge. Det är straffet för att vi inte har det där åtråvärda badkaret.


Dripp, dropp, drut, nu var det här inlägget slut.

Det läskigaste jag vet är att se dig när du sover.....

....haha... nämen nej, det är det ju inte. Jag försökte bara skoja bort det hela med hjälp av Cecilia Wennerstens gamla bröllopshit "Det vackraste". Blir nämligen lite nervös av bloggutmaningar och den här gången handlar det hela om LÄSKIGHETER.
Jag gav utmaningen till Anna och så bollade hon oförskämt tillbax till mig. Schysst!


Vad är det läskigaste du vet?
Är det kanske män med mobilhölster eller män som går omkring med headset till mobiltelefonen? Ni vet sådana där mojänger som liksom sitter fast i örat? Usch! Otäckt! Fast ändå läskigare är ju klimathotet. Egentligen. Bara jag tänker på ordet KLIMATHOT så får jag lätt panik. Vad fan ska vi göra? tänker jag. VADFANSKAVIGÖRA! Är det inte otroligt bråttom att åtgärda det vi har ställt till med? Jo. Men varför gör vi inget då? Jag får panik! Att folkmassor måste fly för att allt bränns sönder, att vattnet tar slut, att vattnet dränker allt, vulkaner som sprutar, orkaner som drar fram som...eh, orkaner, översvämningar, matbrist.......................L Ä S K I G T!


Vad är det läskigaste som du varit med om?
Jag lever/har levt ett otroligt skyddat liv. Är ganska försiktig av mig. Så det läskigaste jag har varit med om är nog antingen bergbanan BALDER på Liseberg (hahaha, ni hör ju) eller första gången jag skulle föda barn. Vad hade jag gett mig in på? Hur ont på en skala skulle det göra egentligen? Och sedan ännu läskigare...att vara ansvarig för sin avkomma resten av livet. Se till att den blir vettig. Gulp. Man vill ju inte att ens barn ska bli knarkare/kriminell precis. Det skulle vara en oerhörd sorg.


Vilken är den läskigaste boken som du läst?
Lätt. Plättlätt. Varsel av Stephen King så klart. Ni vet förlagan till filmen The shining. Familjen mammapappabarn som flyttar in på ödelagda Overlook hotell. De klippta buskdjuren i trädgården som rörde och flyttade på sig. Pappan som blir allt galnare. Kommer ihåg att jag låg inne på mitt gamla flickrum där på Österängen och sträckläste och svettades och flämtade. Boken var så förbannat otäck och spännande! Vågar inte läsa om den. Är så rädd för att bli besviken.


Din läskigaste film?
Hade jag fått frågan på 80-talet hade svaret varit givet: Exorcisten. Jag var så oerhört rädd för den filmen att det var galet. Det räckte liksom med att se bilderna från filmen i en tidning för att min nattsömn skulle bli helt sabbad en hel sommar. Att då verkligen SE filmen - otänkbart. Jag är fortfarande lite halvskraj för filmer där människor blir besatta. Kan man bli besatt? På riktigt alltså? Av något ont menar jag förstås, inte bli besatt av pelargoner, Darin eller cockerspanielhundar. Vet du?
Men läskigaste filmen i dag är utan tvekan MARTYRS. En fransk jävla film som jag önskar att jag aldrig sett. Kände för att våldtäktsduscha ögonen efter att ha sett den. Du får googla på den. Men se den inte för allt i världen.


Vem är den läskigaste personen i världen?
Jag säger som Anna. Donald Trump. Han är obehaglig. Alla giriga maktmänniskor som är klimatförnekare är hemskt läskiga tycker jag.


Vad är det läskigaste som du ätit?
Hur kan man äta inälvsmat? Och tycka att det är gott? När jag praktiserade i en musikaffär på 80-talet så fick jag varje lunch sätta mig i affärsinnehavarens skruttiga bil och så åkte vi hem till hans snälla gamla mamma i Vättersnäs. Hon bjöd nämligen på lunch mot en tjuga. Vällagad husmanskost. Mums. Ändå tills en dag då det plötsligt var något brunt i grytorna på spisen. Som luktade lite misstänkt men det såg rätt gott ut ändå tyckte jag hungrigt.
La för mig på tallriken och tog en tugga av köttet och BLÄÄÄÄÄ! Var tvungen att stålsätta mig för att inte kaskadspyan skulle komma på blixtvisit i det huskvarnska hemmet.
"Nää, jag är hemskt ledsen, men jag kan verkligen inte äta det här" fick jag ur mig. Mycket skämmigt. Men snälla gamla mamman tittade förstående på mig och satt att jag kanske kunde äta av potatisen och såsen då istället? Visst.


Gräddstuvad lever - hur jävla äckligt är inte det då?


Läsk eller vatten?
Vatten. Jämt. Solklart. Dricker typ två burkar 33 cl läsk om året. Att folk kan vara beroende av sån äcklig dyr skit övergår mitt förstånd.


Så. Då var det klart då.

De fyra årstiderna och då menar jag inte Vivaldis.

Bloggen går på sparlåga. Bad därför min bloggbundsförvant om hjälp med en utmaning. Anna tog då i så att hon nästan...ja, ni vet.
Hör här bara:  DE FYRA ÅRSTIDERNA! 1. Säg det bästa respektive sämsta med varje årstid. 2. Berätta om en härlig respektive en vidrig upplevelse per årstid. 3. Sommar- och vintertid, för eller emot? 4. Formulera ett personligt mål som ska vara uppnått senast a. I sommar b. I höst c. I vinter d. Nästa vår.

Där fick jag så att jag teg. Men tiga ska jag uppenbarligen inte göra längre så jag antar att det bara att sparka igång. Häng med!

Det bästa med VÅREN är naturligtvis att livsandarna vaknar igen. Att det gråa försvinner och ersätts av grönt, grönt och andra färger. Och är det inte på våren som nya chipssorter brukar dyka upp?
Det sämsta med våren är att allt, inklusive en själv, ser så dammigt och trist ut i det plötsliga och ganska obarmhärtiga ljuset. Man har inga kläder att sätta på sig. Allt, allt, allt är fult.
Det bästa med SOMMAREN: Ja, jag är lite klyschig men det bästa är nog sol och bad. Fräknarna. Brunbrända fötter, jordgubbar med mjölk, doften av nyklippt gräs, allt häng i trädgårdar och på bryggor och på uteserveringar. Simma i en insjö....aaaaaah.
Det sämsta är att det känns som att man måste vara så jävla lycklig och LEVANDE hela tiden under de stackars sommarmånaderna. Tv-programmen är skit under sommaren. Sitta inne en solig dag och glo på tv = 12 biljoner misslyckadmänniskapoäng.

Det bästa med HÖSTEN: I love hösten! När man får krypa in i lägenheten igen utan att ha dåligt samvete. Värmeljusen. Den klara, höga luften som går att andas och så förstås - att det oftast börjar bra serier på tv:n igen. Det sämsta med hösten är att jag alltid är orolig över min arbetssituation då. Ska jag ha jobb så jag klarar mig? Efter tio år som "frilans" har jag tydligen ännu inte lärt mig att det löser sig. Jämt.

Det bästa med VINTERN: Här måste jag erkänna att det tar emot lite. Får man säga värmeljus igen? Och soliga snörika dagar? De kan trots allt vara ganska vackra. Sämst med vintern däremot...vad ska jag välja? Händerna som blir fnasiga? Snöslasket? Alla kläder man ska bylsa på sig? Nä, vintern och jag är inga jättepolare direkt.

Härlig/vidrig upplevelse jag haft på våren: Härligt är det alltid med första mc-turen. Vidrigaste upplevelsen inträffade 19/4 2011. Det var en familjär sak. Men vidrig som sagt var. Vill inte utveckla saken.

Härlig/vidrig upplevelse jag haft på sommaren: Ett av mina absolut härligaste minnen är när jag var 8-10 år och jag och mina killkompisar på bondgården åkte hölass bakom en sakta framåttuffande traktor på landet. Jag kommer till och med ihåg att jag låg där i höet och stirrade upp mot den blå himlen och tänkte att "det här är nog mitt livs lyckligaste ögonblick!" Om Morgan och Sölve tänkte likadant är jag dock osäker på.
Vidrigaste upplevelsen är ungefär på samma plats. Landet. Bondgården. Min fine, fine kattunge Kalle hittade jag stendöd inne i lagården. Jag krävde begravning. Det grävdes en grop bakom lagården och när jag placerat Kalle i graven så spottade Morgan där i. Det hatet jag kände då. Den jäveln.

Härlig/vidrig upplevelse jag haft på hösten: Alltså nu tar jag bara det första jag kommer på här. Min första konsert någonsin var med Ultravox i ED-aulan här i Jönköping. Jag var 13 jordsnurr och att uppleva hög musik, blixtrande ljus och tuffa, snygga killar på scen som spelade gudomliga rocklåtar - det var en bra inkörsport det. Och härligt. Mycket härligt.
Vidrigaste var när jag kom hem efter skolan en dag där på hösten 1978 och mamma sa att jag inte fick gå ut i köket eftersom Nicke var död. Flämt! Snyft! STORLIP! Nicke... min fantastiska, roliga och söta undulat. Jag kan erkänna att jag är så löjlig att när jag tänker på döden så ser jag hur jag välkomnas till något nytt på andra sidan. Och då är alltid den blåe, med näbb och vingar med i mina tankar. Han och alla mina katter. Jaa, självklart måste Nicke och jag ses igen!

Härlig/vidrig upplevelse jag haft på vintern: Nu kom jag att tänka på när min gymnasiekompis från Norrängen drog med mig till IKHP för att åka skidor en vinter. Jag hade inte åkt på många, många år. "Tycker du vi ska ta 5 kilometer eller en mil" undrade Anna. Jag hörde plötsligt mig själv säga "En mil". Och milen blev det. Och vi kom aldrig fram. Hur vi än åkte och åkte och åkte så kom vi inte till mål. Men herregud en mil, det låter ju inte alls så långt, men en mil v a r  tydligen vääääldigt långt. Och det mörknade ute. Blev kallt. Benen värkte. Man frös. Kom vi mål efter kanske två-tre timmar? Jag minns inte riktigt. Härligt i efterhand. Vidrigt just då.

För eller emot sommartid/vintertid? Menas här om jag vill ha sommartid året runt eller normaltid? Isåfall vill jag att det är NORMALTID året runt. Jag vill inte mixtra med klockor, vad sjutton är det frågan om liksom? Kan människan ALDRIG nöja sig, tåla sig, lära sig vänta, hålla ut? Jag ska banne mig sätta mig en (höst)kväll och brodera och på min bonad ska det stå VAR NÖJD!


Personligt mål i sommar: 66 kilo.
Personligt mål i höst: Blogga mer.
Personligt mål i vinter: Stå på ett par skidor. Kanske åka någon meter på dem också.
Personligt mål i vår: Provat på ett annat jobb.

Så. Nu är jag matt. Solen skiner. Det är sommar. Det är nu livet ska levas. Hoppas ni lyckas bättre med det än jag.
Tjing!

Wahlgrens värld

Idag fick jag ett ryck och åkte till Myrorna. På Myrorna hängde det en röd/blåleopardig tröja för ynka 99:-. Den röd/blåleopardiga hade designats av Pernilla Wahlgren. Designar hon kläder? Well, trots min AVERSION mot den utbredda Wahlgren/Ingrossoklanen så fick tröjan hänga med hem. Nu hänger den på mig och snart (om 30 minuter) ska vi ha vårt första jobbpass ihop.
Pernilla Wahlgren. På ett bibliotek. Sug på den.

Men på biblioteket är det varmt iallafall

THE BEAST FROM THE EAST är här. Det tackar vi för. Hade det inte kommit in snökanoner och en hel hop med minusgrader från Sibirien så hade inte lilla jag fått jobba extra på trafiken igår. Och då hade jag varit 600-700:- fattigare eller nåt. Thanx to the eastbeast. Eller som Tina Turner skulle ha uttryckt det: "You're simply the be(a)st!"

Sonen var iallafall MYCKET sur över att behöva bli påtvingad överdragsbrallor idag. Tur att han har en ordentlig mamma som har stenkoll på termometern. Hade han inte haft det så hade han förmodligen traskat iväg i shorts och foppatofflor till skolan ÅRET RUNT. Som en del andra killar (vuxna män) gör. Har sett både en och två och tre personer av manligt kön som trots tio minusgrader går/cyklar i shorts. Hur är de funtade? Och hur klär de sig på sommaren? Vänder de ut och in på sitt skinn då eller vad?
Folk! De är fanimig inte kloka.

Dagens låt: Drive - The Cars
Vår Blocketbegagnade Toyota Corolla har vi nu haft i vår ägo i över två år. Vi är mycket nöjda med den trots att den har bucklor och hål och en bagagelucka som man liksom måste bända upp. Den startar jämt, även om det är femtio minus ute, och allvarligt talat - är ändå inte det det viktigaste? Jag svarar JA på den och mina barn svarar med all säkerhet ett rungande NEJ! De tycker numera att den är oerhört skämmig att fraktas runt i.
Känner att jag har misslyckats kapitalt med det där som kallas "barnuppfostran." Det är INSIDAN som räknas. INSIDAN!

Sängliggande i tio år

Detta med böcker. Jag älskar böcker av hela mitt hjärta. Jag älskar att läsa. Men sedan iphonen gjorde entré i mina rynkiga nävar så har böckerna snällt fått ta ett steg åt sidan. Det är hemskt och helt oförlåtligt. Särskilt som jag numera jobbar på bibliotek och då är omgärdad dagarna i ända av böcker som ropar anklagande på mig.
Elisabeth Ferrante har ropat sig hes nu sedan i september, Peter May likaså, för att inte tala om Martina Haag, Jo Nesbö (jävla tangentbord, norskt ö var för avancerat tydligen), Moa Herngren, Majgull Axelsson, Marie Hermansson, Elisabeth Rynell och gaaaah, jag blir galen!
Ovanpå detta: stressen över alla olästa böcker som jag har hemma. För att hinna läsa allt jag vill så skulle jag nog tvingas vara sängliggande i ett decennium för att komma ikapp. Nu är detta verkligen jag inget ber om. Det vill jag vara extra tydlig med. Råkade nämligen se Karin Alvtegen på tv igår i ångestprogrammet Fråga Doktorn. Alltså fy fan vilket öde hon har drabbats av! Det där ME verkar vara en sjukdom som Satan, IS och jordens alla talibaner har kommit på. Tänk att ständigt går runt med svår influensakänning (och då är det en bra dag), inte orka ens att kamma håret eller svara på ett mail. Bara palla gå 200 meter. Inte tåla ljud. Vedervärdigt. Hoppas verkligen att forskarna kommer på ett botemedel.
Vore förresten väldigt bra om forskarna i samma veva kom på hur man tillverkar trosor som inte skär in i röven hela tiden också. Eller strumpbyxor som inte hasar ner i grenen. Men det är kanske för mycket begärt.

Nu ska jag bekanta mig med tolv minusgrader hade jag tänkt. Loppisrunda är faktiskt obligatoriskt om man råkar ha en ledig dag. Fast det visste ni väl redan.

Dagens låt: Money - Pink Floyd.
Löningsdag. Är inte det ett av svenska språkets vackraste ord ändå? Det kvalar in iallafall. Efter humla, dagsmeja och ja, nu kommer jag inte på nåt mer fint bara för det. Inte ordet ENKÄT iallafall - det är fult.

Vad gör jag nu för tiden? Varför hör jag aldrig av mig?

Har tappat stinget lite.  Liksom mitt hår. Känns som om att det har påbörjat ett långsamt, utdraget självmord. Tänker inte att jag ska tillåta mig själv att drabbas av panik riktigt ännu men idag på morgonen har jag redan tänkt ordet "peruk" - tja, tänk dig själv att alltid ha haft långt hår och sedan kanske tvingas raka av allt. Den ångesten. Bitterheten. Gah!
Åtgärd: Googla på "dålig hårkvalitet."

Har en sådan där allt mer vanlig arbetsvecka igen. Ni vet en sådan där vecka då man har FYRA olika arbetsplatser. Vad sa ni? Jaha, ni menar att det inte är så vanligt? Jaja, men nu råkar det vara så JAG har det så här. Och jag tänker inte klaga. Inbillar mig att det kan vara nyttigt för min murkna hjärna att ständigt ha sjuttioelva olika koder, rutiner och olika lösenord och användarnamn i huvudet. För att inte tala om alla olika nycklar och passerkort man ska lyckas pricka rätt med på morgonen innan man ska iväg. Puh.

Har varit i Ullared. Efter januari månads totala köpstopp hade jag förmodligen ett sådant där ocharmigt och uppdämt köpbehov, så förra tisdagen var det ungarna, svärmor och jag som drog västerut. Trodde att det skulle vara smockfullt inne på Gekås med sportlov och allt men icke. Det var superlugnt och skönt. Nästintill folktomt. Kassapersonalen satt och hängde över sina kassaband och filade naglarna, drömde sig bort och....ja, det här var säkert en engångsföreteelse och tänk att vi, vårt lilla simpla sällskap, hade lyckats pricka in just denna enda folkfattiga dag i Gekås långa inkomstbringande historia. Otroligt. Vi borde ha köpt oss varsin lott egentligen.

Har inte åkt slalom i år heller. Trots att det står överst med FET stil på min bucketlist så kommer jag liksom inte till skott. Jag k a n s k e skulle kunna göra det om en kompis drog i mig och sa nåt i stil med att "Idag åker vi till Knaggebobacken och så lär jag dig helt enkelt lite slalomteknik. Du får köpa all min slalomutrustning billigt också om du vill. Kom nu så drar vi!"
Fast det lär ju aldrig hända.
Åtgärd: Tokstudera Blocket framöver. Kanske boka in mig på nästa års kommunresa till Österrike.

Har varit väldigt kulturell. Dels har Carro och jag varit på en klassisk konsert (Vivaldi) och det gav mersmak. Mycket maffigt. Dels har Stefan och jag varit på en Tjechovpjäs (Körsbärsträdgården, vi fick biljetterna gratis annars hade vi aldrig gått). Det jag bär med mig från den pjäsen är främst min stolsgranne, tanten på 80 år, som hade med sig en godispåse fullproppad med kolor i ytterst prassligt papper. Kolor som antagligen innehöll någon form av sömnmedel eftersom att hon somnade (snarkade!) vid minst åtta tillfällen under de två akterna.
Glömde tyvärr fråga henne vad hon tyckte om uppsättningen.

Har planer på att börja på gym igen. Wendy, dottern, vill börja och jag tänker att jag kan hänga på. Jag vet ju att jag tycker det är kul när jag väl är där, det är bara det där med att verkligen KOMMA IVÄG. Jag vet nämligen av gammal erfarenhet att jag brukar bulla upp med 200 olika förevändningar för att jag inte har tid.
Åtgärd: Köpa en krage och ta mig i den. 


Dagens låt: Winterlong -Pixies.
Har det inte varit vinter i ett halvår nu? Är det här normalt? Om vi skulle anordna en folkomröstning så är jag övertygad om att VÅREN skulle vinna ganska överlägset. Vi, verkligheten folk, vill ha vår för tusan!
Vår = noll slalomångest = skönt.