En mamma bland molnen

Alla andra verkar ha så bra kontakt med sina mammor. Det har inte jag kan jag lugnt säga. Bara tanken på att säga nåt i stil med "du betyder jättemycket för mig ska du veta" eller något i samma stil....nä, det skulle inte gå. Hon kan inte. Jag kan inte för att hon inte kan. Så när hon ringer så agerar hon mer SMHI än mamma.
"Idag har det varit mulet, men igår var det lite sol" väderrapporterar hon till mig som om jag antingen vore blind alternativt sitter i en fängelsebunker så att jag själv inte kan uppleva vädrets skiftningar.
"Ja, det har det" svarar jag ointresserat. Då går hon på med nästa standardmening. Nämligen klassikern "ja, alla dagar ser likadana ut. Och annars har det inte hänt nåt eller?".
"Nä, det har det väl inte" svarar jag ännu mer ointresserat och tänker samtidigt att OM jag hade sagt att "här ser dagarna inte alls likadana ut. Här händer det saker hela tiden, vettu. Igår ringde till exempel Fredrik Reinfeldt hit och undrade om inte jag skulle ta och hänga med på nästa resa till Bryssel" så skulle hon inte höra utan bara "jahaja" ungefär lika ointresserat som jag svarat henne.
Mamma har visst sina förtjänster. Hon är jättesnäll, lagar jättegod mat och hon skulle ställa upp om det verkligen gällde. Men jag vill aldrig bli som hon. Aldrig. Med mina barn vill jag inte prata väder och vind. Med mina barn vill jag prata om livet och kärleken. Stort och smått. Bolla idéer. Höra vad de har för funderingar.

Idag har det regnat. Imorgon hoppas jag på sol.

Dagens låt: Strange kind of woman - Deep Purple.
Min mamma är jättegammal och skulle hon gå bort skulle jag bli enormt ledsen. Det finns fortfarande så många frågor jag vill ställa, men som jag inte törs ta upp. Varför gjorde hon si?Varför sa hon så? Hur ska man repa mod? Ska man ens behöva repa mod när det gäller ens egen mamma?