Crazy horses with the dammvips on their heads again.
Dag ett:
Åkte till Halmstad. Det regnade och regnade och regnade och egentligen hade det varit en klokare idé att ta en ark och åka till Halland. Fast fram kom vi och vandrarhemmet var PERFEKT! Iallafall om man råkar gilla lite unken 50-talsstil och det gör man ju. Det enda som saknades var en radio. Och en bekväm säng. På kvällen åkte vi in till city, gick på världens bästa bibliotek, åt pizza, spelade UNO, läste. Sov i den obekväma sängen.
Dag två:
Nähä. Det verkade som om även tisdagen skulle bli en molnig historia. Vi bestämde raskt att vi skulle dra till Danmark istället. På vägen dit tog jag en tupplur. Stefan lyckades då, under den korta tiden som jag sov, med konststycket att missa VARENDA avfart till Helsingborg. Så när jag vaknade fick vi vända om och köra tillbaka på motorvägen. Aaarggh.
I Helsingör sken solen, vi shoppade loss som två galningar och på restaurangen vi hamnade på åt jag till min pizzatillvänjda mages stora förskräckelse en GREKISK SALLAD. Fick oerhört ont i magen efter detta. Kunde knappt gå. Det fick bli färjan tillbaka till Svea rike igen. Där hade vi fått P-BÖTER eftersom vi var så dumma att vi kom till bilen hela 20 minuter för sent. Tack för det jävla ap-Carpark!
På kvällen spelade vi minigolf och jag som aldrig vinner någonting förvandlades plötsligt till en kvinnlig Tiger Woods. Inte som i att jag plötsligt hade utomäktenskaplig sex med sjuttioelva andra män utan som i att jag gick runt banan på enbart 46 slag. Har aldrig hänt innan och kommer förmodligen aldrig hända igen. Läste ut Alex Schulmans senaste bok. Sov i den obekväma sängen.
Dag tre:
Vi styrde kosan mot Äventyrslandet. Crazy Coaster hette den nya åkattraktionen och det var liksom en berg- och dalbana med snurrande koppar. Snurr+höjd=inte min bag. Stefan fick offra sig. Mr Otur satte sig i en löjlig kopp tillsammans med Wendy och när de åkt iväg tre meter så började ett larm att tjuta. NÅGOT VAR FEL! FÖRFÄRLIGT FEL!! All manlig tivolipersonal tittade på varandra och nu verkade det som om man skulle putta tillbaka Mr Oturs kopp till startposition. De gick fram och började dra koppen bakåt och då satte plötsligt koppen igång att åka! Larmet tjöt och jag hann tänka tankar som att "jaha, det var det sista jag såg av min dotter och min bästis då då." Det såg dock lite komiskt eftersom att deras kopp var den enda som for runt där i bergbanan. Mr Otur skrek NÄÄÄÄÄJ och WAAAAÖÖHHHH! så där högt och nervöst som bara han kan och alla tittade nyfiket på. Skulle de överleva? Nu gjorde de ju det tack och lov. Slutet gott allting gott.
Barnen ville bada. Stefan med. Vattnet var inte tempererat och att klättra upp i de där höga vattenrutschbanorna var minsann inte aktuellt eftersom att Mr Otur tydligen heter Höjdrädd i mellannamn också. Åkte till vandrarhemmet fullständigt utsjasade.Började i en ny bok. Sov i den obekväma sängen.
Dag fyra:
Så var då dagen kommen då vi skulle åka hem. Vad händer då? Jo följande: Solen, ni vet det där klotet på himlen som visar sig då och då, lös för full styrka. Det blev plötsligt en NORMAL SOMMARDAG! Så kul för oss då att behöva packa alla väskor och städa ur rummen. Verkligen j-ä-t-t-e-k-u-l!
När vi hade betalat Sune för rummen så drog vi till Simstadion. Utomhusbassänger i fin miljö. GRATIS BAD! Vi plaskade, simmade, fikade och sedan drog vi iväg på loppisrundan grande. Sedan drog vi mot Småland.
Kom hem. Läste i min fantastiska bok "Kvinna i grönt". Sov i en bekväm säng.
Borta bra men hemma bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar