Ungarna sitter och kollar på kvalitetsfilm. Gamla hederliga Disneyfilmer - det är annat det än dagens epilepsiframkallande Pokemon-skit det. Piff & Puff. Klassisk underhållning.
Jag kommer att tänka på att i tidernas begynnelse, då Skägget och jag precis hade börjat hänga med varandra, då sa han nåt i stil med:
"Ja, du vet han med stor nos, om det nu är Piff eller Puff, men iallafalll...han med STOR nos du vet."
Det var då jag bara:
"Vaddå stor nos, de ser väl likadana ut, Piff och Puff? De har väl bara lite olika frisyrer?"
Skägget himlade med ögonen bakom sina jättepilotbrillor och bara "MEN HERREGUD! Har du aldrig sett att den ena av dom har STOR NOS???"
Varpå jag fånstirrade och bara "Näe?"
Nu är det ju ganska uppenbart att den ena av dessa roliga jordekorrar verkligen HAR en stor nos, men jag, som verkligen inte hade lagt märke till det under alla skäggfria år, kände mig ganska stolt över att jag inte kollat in deras näsor ordentligt. Och förresten kanske det inte är Puff som har en stor nos, det kanske är Piff som har en liten?
Måste dock nämna att jag är lite oroad över att jag är så kass på detaljer vad gäller utseenden. Eftersom man har läst 120.000 deckare genom åren borde man ju veta värdet av att kunna berätta för komissarie Beck/Barbarotti/Van Veeteren/Wallander att den misstänkte såg si och så ut och plocka hem massor av polispoäng.
Jag brukar faktiskt tänka på det här bekymret ibland. Att jag måste skärpa mig och verkligen TA IN hur personer är klädda och vad de eventuellt har för speciella kännetecken. Gång? Frisyr? Bil? Kom ihåg! Beskriv!
Skulle jag ha beskrivit Puff (han kanske var misstänkt för att ha knyckt ett lass med jordnötssmör eller nåt och jag hade råkat se det hela) så hade jag inte ens tänkt på att han har två utstickande tänder. Jag hade bara sagt "Öööh, han var brun med pigga ögon, tror jag, och hans hår låg liksom fram lite i pannan. Nosen? Tja, normal, antar jag." Ingen vidare tjallare med andra ord.
Det är sådant här jag sitter och tänker på idag. Första söndagen i juni. Känns stabilt.
2 kommentarer:
Men EXAKT så brukar jag också tänka - vilket värdelöst vittne jag skulle bli, jag minns ju knappt hur mina egna BARN ser ut. Och så går jag och försöker memorera detaljer "klockan 14.35 passerade det en röd Saab" utifall om att Wallander/Beck/Barbarotti/Maria Waern/annan valfri litteratursnut skulle komma och ringa på och vilja ha vittnesuppgifter till ett brott 14 dagar senare.
Skönt att man inte är ensam om så här gigantiska problem. Nu försöker jag memorera vad min man hade på sig när han gick till jobbet, men nej. Inte ens under tortyr hade jag kommit på det.
Skicka en kommentar