Årets mest traumatiska dag är över. Barnkalasdagen. I år var jag "smart" och slog ihop fyra- och sjuåringens kalas. Tolv ungar allt som allt blev det och det gick hyfsat bra. Det ringer lätt i mina öron men som sagt var - det gick hyfsat bra.Alla åt av min marängswiss utom Lucas. Några ville ha mer, mer, mer. Någon ville absolut inte leka "sätta svansen på grisen", någon sa till och med att "hon HAAAATADE den leken" med de flesta tyckte det var kul.
När vi hade fiskdamm så ramlade skynket ner och blottlade en förvånad Skägget. Det såg oerhört komiskt ut.
Han skulle sätta på presenter som jag hade fått (bara en halvtimma innan kalaset) av den snälla spaggen som har affären som ligger här mitt över gatan. Han bara "ta vad du vill, barnen tycker det är kul".
Schysst! Så jag rafsade åt mig halsband, tatueringar, en kortlek, ölöppnare och magneter.
När barnen upptäckte att de bara fått presenter och inget godis på sitt metspö var det nån som högljutt uttryckte sin förfäran.
Jag: "Du får vänta lite". Och se! När det sista barnet kastat över linan så var det inte bara en present som kom tillbaka utan även en skattkarta. Mycket populärt inslag. Efter diverse ledtrådar hittade de gapiga tolv till skattgömman i källaren och där var alla godispåsarna.
Nova ville inte ha godis. "Nähä, du kanske hellre vill ha en morot, ha ha ha!" skämtade jag.
"Ja" sa Nova. Och så var det bara för mig att ställa mig vid diskbänken och skala morötter. På ett barnkalas.
Vad är det med dagens ungar egentligen?
Dagens låt: The leader of the pack - Shangri-Las.
Snacka om att ta med sig jobbet hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar