Finn fem rätt!

Du är kvällstrött, huh? Orkar inte gå en tipspromenad? Då kör vi en här och nu istället. Rätt rad belönas med bra hårdagar, lyster i huden och lycka i minst sju dagar. En hel vecka alltså! FRÅGA 1: Vad pratade jag mest om på skolgården idag?
1. Helikoptrar (med Martin, 9 år)
x. Getter (med Sandra 11 år)
2. Bajs (med Kevin 8 år)

FRÅGA 2: Vad fick vi för mat i skolmatsalen idag?
1. Pizza eller fiskgratäng.
x. Skinksallad eller vattnig grönsakssoppa.
2. Tacos eller lasagne.

FRÅGA 3: Vilket har varit mina största i-landsproblem idag?
1. Lillfingernageln har gått av.
x. Det luktar från kattlådan TROTS alla sprejjer jag köper/köpt.
2. Nickelback har spelats fem gånger på radion.

FRÅGA 4: Hur många gånger fick jag säga till barnen att de skulle komma och äta?
1. Bara en gång. Rekord!!!
x. Tre gånger - preciiis som vanligt.
2. Typ fem gånger - fatta att man lätt förvandlas till en rasande furie!!

FRÅGA 5: Vilket är mitt bästa fynd på second hand i veckan?
1. En dansk lampa (dansk extrem design!) för bara 120:-
x. Ett jättefint Marimekkotyg av Maija Isola för endast 50 riksdaler.
2. En supersnygg kudde från Svenskt Tenn för 30:-

Well. Ska det bli några bra hårdagar eller?

Dagens låt: Friday on my mind - Gary Moore.
Fredag imorgon. REDAN! Vart tar veckorna vägen? Det känns som om veckorna bara består av måndag, torsdag och lördag numera. Håhåjaja. Ockockock.

På spaning efter det bröd som flytt

Jag har varit i Ullared idag. Köpte inga trosor som det står I love Morgan på. Ej heller Kjells tändvätska. Jag är väl inget offer heller.
Däremot så såg jag brödansvarige OLA-CONNY vid brödet. Ett gäng tjejer stod och fnissade några meter ifrån honom och själv så stod han och tittade sig runt omkring lite nervöst.
Vera, min svärmor, blev lite till sig när jag påpekade att "där var ju tv-kändisen! Titta!" Hade jag inte haft ett bra grepp om hennes kofta så hade hon med all säkerhet gått fram och sagt nåt lustigt.

Har handlat julklappar, födelsedagspresenter, frallor, trosor, strumpor, sminkpennor, ketchup, dressing, dipmix, notisar, pennor, tejp, lukta-gott-på-toaletten-spray, tvättmedel, hårfärgningsmedel, städduk, gummihandskar, presentpapper, engångstallrikar, engångsmuggar (till Milles kalas) och det kostade bara 850:-
Jag kommer nog och gör ett återbesök i vår igen, Ola-Conny. Ses vid limporna!

Dagens låt: Money - Pink Floyd.
Det eviga ältandet - jag skulle behöva vinna några miljoner. I natt låg jag och vred och vände på mig när jag började tänka på min pension. Tänkte tankar som: Jag kommer antagligen få leva i en husvagn och leta efter koppartråd som jag kan sälja för att överleva. Men men. Den dagen , den sorgen....

Sunday bloody sunday

När jag jobbade på AMA så var det en man där som hade som uppgift att se till att så fort det blev ett frisksportsjippo - ja, då ordnade han så att vi "ställde upp".
Jag blev till exempel meddragen på något som obskyrt kallades "Blodomloppet". Mycket skeptisk och mycket motsträvig var jag in i det sista. Jag är tyvärr av den bekväma sorten.
Nåväl. På dagen B anlände vi till en gigantisk fotbollsplan. Musiken pumpade ut ur högtalarna och det var flera tusen hurtbullar där. Och så jag.
När starten gick så gick vi också. Jag och några kollegor. De gick inte precis sakta, de gick ganska fort. Man hejade på personer man kände till höger och vänster. Travade på, babblade, skrattade, hejade lite till. Mot slutet hade jag fått upp en sån ånga att jag ville börja kuta. In i mål. Vi fick medaljer om våra halsar (!!), frukt och fina orangea tröjor.
Nu började det roliga. För i slänten hade ens lag som man var med i dukat upp till picnick. En hel jädra matkasse fick vi av sponsorerna att hugga in på. Det var lax, potatissallad, hommous, yoghurt, dricka, bröd, smör och några skumma gojibär. MUMS! Vad kul det var att motionera då! Himla kul alltså!
Så för att visa min tacksamhet så ska jag nu bli blodgivare eftersom Blodomloppet liksom gick ut på det. Imorgon är det dags. Wish me luck!

Dagens låt: Give blood - Pete Townshend.
Dagen efter loppet så satt vi på jobbet och fikade och den ena efter den andra hade historier om blodgiveriet. En hade blivit nekad att bli blodgivare eftersom hon vägde för lite (ingen risk att det händer mig), en annan hade en man som gav blod och då hade dom plötsligt sett att han hade för lite vita blodkroppar (hej Tuppen!) och ja, ni förstår. Att ge blod är en fin sak men det är också bra eftersom det är lite utav en hälsokontroll.
Spännande det här känner jag.....

Spiderman vs Mom

Man har en idé om hur ens barn ska klä sig. Vad de ska ha för tuff, cool klädstil eftersom man själv aldrig får till det. Leva genom sina barn så att säga.
Detta har skitit sig. Megaskitit sig. Särskilt när det kommer till sonen.
Mammans idé: Fräna stuprörsjeans med nitar, bälte och en snygg långärmad bomullströja med nåt rockband på.
Sonens idé: Mjukisbrallor. M J U K I S B R A L L O R! Kortärmat, sladdrigt, helst syntetiskt material med tryck på. Gärna Spiderman. Nej, förresten, det MÅSTE vara Spiderman!

Nu tänker du: "Man varför köper hon så fula kläder till honom då?"
Då säger jag: "Det är inte jag som köper - det är min illvilliga omgivning" (läs svärmor).
Vet sonen om att det finns ett par mjukisbrallor/fula glansiga shorts i klädskåpet så är det lättare att tvinga en arg noshörning att sitta still i soffhörnet ett par minuter än att försöka få på sonen ett par tajta (eller tröga som han säger) jeans.
Jävla svärmor! Komma här och sabba mina Mamadrömmar!
Och det värsta av allt är att skadan redan är skedd. Det går liksom inte att backa och göra om.
Snyyyyft, buhuuuu, hulkhulk, förresten Hulken går också an som tröjtryck. Buuuuhuuu!

Dagens låt: I only wanna be with you - Dusty Springfield.
Trots den där synteten och trots den fula outfiten - han är så himla söt, Mille. Och så liten. Minst en gång i veckan tänker jag hur liten han fortfarande ändå är. Att man måste ta till vara på hans små knubbiga händer och hans lilla, lilla mun. Om ett år börjar han ju skolan. Blir tokig om jag inte får pussas eller hålla handen då.

Just like a rolling stone

Stenen rullar. Livet ångar på. Nyss satt jag på ett kontor framför en dator hela dagarna och tjänade hyfsat bra. Nu är jag tillbaka i skolvärlden igen med inte så hyfsat betalt. Kul att det rör på sig!
Ja, jag är hos mina gamla särskoleelever igen. Mina fina. Det känns jättebra. Det får vara så här tills vidare helt enkelt. Jag rullar lite hit, jag rullar lite dit, jag står iallafall inte still....jag skapar mig mitt egna liv, jag vet inte vad som väntar bakom nästa hörn.....klyscha, klyscha, det är mitt enkla, oglamorösa liv det här. Och det är FRITT. Det är det bästa av allt. Att helt få bestämma över sina dagar - det är mumma det.

Dagens låt: Sick & tired - Anastacia.
Min hals! Mitt huvud! Jag döööör. Vilken sabla tur att det är fredag imorgon. Jobbar bara till halv ett och sedan är det jag som åker raka vägen hem och bäddar ner mig. Måste bli frisk för i helgen ska jag och gamla jobbarkompisen ut och plocka svamp. Två svarta sopsäckar ska jag ha med mig hem. Fulla. Med. Kantareller.

En kille med klös!

Får jag stolt presentera vår nya familjemedlem: MATS! Vilken tiopoängare. Vilken fullträff. Vilket lyckokast! Tack Blocket för att du gav oss denna lilla pälsängel. Tack tack.

Så är det alltså. Vi har katt. Igen. En helgrå liten kille med en liten missbildad baktass (en klo som sitter där det inte ska sitta nån klo). En grå kille med mycket spinn. En charmknutte. En supersocial, tuff liten varelse som man bara inte kan låta bli att tokälska. Tänk att han är vår.

På pluskontot:

Han har gått på lådan från dag ett.

Han slabbar inte när han äter.

Han hårar inte.

Han skriker inte på nätterna.

Han gillar barnen.

Han är SUPERKELIG.

När man kommer hem så överöser han en med kattpussar.

När man går och lägger sig så hoppar han upp på bröstet och kelar som en stolle. Kunde han krypa in i min hals/nacke så hade han gjort det.

Han spinner högt och mycket.

På morgonen blir man väckt av detta högljudda spinn kombinerat med puss, ansiktskel och trajjande mot halsen.

Gud vad han är mysig!

På minuskontot:

Han vill gärna sticka ut så fort man öppnar dörren.

Han fiser ofta (luktar riktigt illa men detta kanske man kan dra fördel av. Skyll allt på Mats!)

Gud vad han är mysig ändå!

Om alla hade en liten Mats där hemma så skulle det inte finnas någon mer olycklighet i världen.

Det får bli min valparoll. MER MATS ÅT FOLKET!

Dagens låt: Fox on the run - Sweet.
Svärmor Vera, hon tycker att han ser ut som en....................räv. Räv?

Maxad måndag

Gillar inte McDonalds. Gillar inte Burger King. Har alltid snackat mig varm för MAX istället. Och nu har MAX öppnat en ny restaurang utmed vår E4:a. En ny restaurang med HOPPBORG vilket barnen noterat.
Eftersom vi hade spenderbyxorna på oss idag så sa vi till ungarna att efter badhuset så äter vi på nya MAX. Detta utlöste ett antal högljudda jippien.
Anländer. Kommer in. Allt verkar totalt oorganiserat. Var beställer man? Var är kön? Alla bakom disken har finnar, hästsvans och ser helt förvirrade ut. De springer hit och dit och fnissar till lite emellanåt. Jag börjar koka. Jag har noll tålamod. Mitt blodsocker är nere på minus 2000, magen kurrar och nu vill jag ha mat!
Okej. Plötsligt säger en deppögd tjej bakom disken att det är min tur.
Jag beställer fyra veggiemål, två dipper och fyra äppeljuice.
"Det blir 232 kronor".
Jag ger henne 250 kronor.
"Nej. 272 kronor!"
"TVÅHUNDRASJUTTIOTVÅ?" säger jag med ett förfasat skrik. Jag har ju inte beställt gåslever och champagne precis. Bara några sketna burgare med morötter och majs i. Och lite friterad potatis.
Vi lommar iväg till bordet och sätter oss. Efter fem minuter kommer deppögat fram till oss och säger att våra veggiemål står framme på disken nu.
Utropstecken!
Alltså inte den gamla varianten att personalen antingen A: Ropar från disken att fyra veggiemål är klara" eller B: Kommer ut med maten. Nej nej nej. Inte på nya MAX.
Dessutom så ligger haket mellan järnvägen och motorvägen så föreställ dig den finfina utemiljön.
Hädanefter får det bli familjepizza om det ska bli skräpmat. I hemmets lugna vrå.

Dagens låt: Las ketchup var det väl nån kass sång som hette?
Så här gör man så att mamman blir arg och resten av familjemedlemmarna skrattar halvt ihjäl sig:
Ta ett sugrör och doppa det i ketchup. Vänd på sugröret och rikta det mot mamman samtidigt som du blåser allt vad dina små femåriga lungor mäktar med. Se mammans tokroliga min när hon, inne på MAX, blir helt rödprickig hela hon. Håret, ansiktet, kläderna.
Ett riktigt roligt spratt!

Inte så sött alls

Nähä. Om man skulle ta och flytta till Surte. Eller Surahammar. Eller till Sura baya, var sjutton det nu kan ligga.
Jag är sur. Barnen är sura. Skägget är surt. Fråga mig inte vad det beror på men sista tiden så har ph-värdet blivit RIKTIGT surt här hemma.
På morgonen är det stressigt = vi blir citroner.
Vid hämtningen är det alltid minst en som har för låg blodsockerhalt = citroncitron.
Vid matbordet hemma så sitter Wendy och gungar hit och dit på stolen samt springer upp sjuttioelva gånger i kvarten och Mille sitter och äter med händerna, kravlar på golvet, kastar mat = jag dryper av citronsaft.

Okej. Fine. Vi gör nåt kul idag då trots att jag knappt sovit en blund i husbilen inatt på grund av den höga musiken och trots att jag är bakis. Trots det, jag är martyr, så hör jag mig själv säga: "Vill ni åka till Allmogemarknaden?"
"Ja!"
"Vill ni ta med två kompisar?"
"Ja!!!"
....vi traskar runt på marknaden i duggregn. När det är dags att åka hem så blir Wendy, gissa vad? Just det - sur som en citron.
"Men jag vill handla nåt!"
"Men du har ju inte hittat nåt du vill ha! Ser jag ut som en som kan trolla fram glass här på marknaden kanske? Gör jag det? Vad sjutton begär du av mig egentligen?"
Det sistnämnda sägs med ganska stora bokstäver.

Vi åker hem under tystnad.

Imorgon ska hela familjen Citrusfrukt till badhuset. Undrar just var någonstans det kommer gå snett? I omklädningsrummet vid påtagningen av baddräkten? Vid första kallsupen i äventyrsbadet? En kallsup som förstås kan skyllas på 1. Mamma eller 2. Pappa.
Otacksamhet är världens lön. Jag har förstått det nu.

Dagens låt: Cryin' - Aerosmith.
Var man så här lipig, tjurig och otacksam själv som barn? Har mycket svårt för att tro det. Jag kommer ihåg min totala lycka när mamma och pappa avslöjade att vi skulle ta en dagsutflykt till Öland (nästan samma sak som Mallorca!) och åka över ÖLANDSBRON! Waow! Det var jag, åtta år, och fyra gamlingar som åkte i bilen. Ingen dvd, ingen MP3, inget syskon att tetas med. Bara fyra old people. Jag minns resan med glädje. Speciellt när bilen gjorde ett stopp för att jag och äldstisen Gunnar ville ta ett spontandopp i HAVET!
Lycka kan faktiskt se ut så. Och kosta nästan ingenting.

Tillåt mig småle.

Fredag eftermiddag. Barnen är hämtade från skola och dagis. Tre barn sitter och häckar i bilens baksäte eftersom kompisen Liv har fått skjuts. Jag tjuvlyssnar med ett halvt öra på deras förnumstiga samtal.
Wendy: "Vem ska du rösta på?"
Liv: "Jag vet inte. Och förresten så får vi ju inte rösta".
Wendy: "Jag vill ha det som det är. Inte ha den där Mona Lisa iallafall!"
Jag börjar skratta. Liv börjar skratta. Mille förstår inte det komiska alls. Som vanligt.

Har alltid sagt att jag inte gillar större förändringar. Äpplet faller tydligen inte långt från...

Dagens låt: Changes - Black Sabbath.
Just nu skulle jag inte tacka nej till förändringar vad det gäller arbete. Ska söka ett jobb nu i veckan men känner mig lite osäker.
Och så detta: Varenda natt i två veckors tid har jag drömt om mina gamla särskoleelver på Rosenlundsskolan. NÅGOT måste det ju betyda?

Patetisk? Jag?

Jag erkänner. Jag saknar skrivandet. Jag saknar ältandet. Jag saknar att sitta här och ösa ur mig oväsentligheter. Bloggandet var ju egentligen det enda kreativa jag höll på med och nu har jag slutat med det också. JAG ÄR JU EN KREATIV PERSON JU. Det är iallafall vad jag alltid har inbillat mig. Och om man nu är kreativ (hatar ni inte när någon säger "kreaktiv"?) så måste man ju kreera.
Ah, vad fan! Jag kör igång igen!