Man har en idé om hur ens barn ska klä sig. Vad de ska ha för tuff, cool klädstil eftersom man själv aldrig får till det. Leva genom sina barn så att säga.Detta har skitit sig. Megaskitit sig. Särskilt när det kommer till sonen.
Mammans idé: Fräna stuprörsjeans med nitar, bälte och en snygg långärmad bomullströja med nåt rockband på.
Sonens idé: Mjukisbrallor. M J U K I S B R A L L O R! Kortärmat, sladdrigt, helst syntetiskt material med tryck på. Gärna Spiderman. Nej, förresten, det MÅSTE vara Spiderman!
Nu tänker du: "Man varför köper hon så fula kläder till honom då?"
Då säger jag: "Det är inte jag som köper - det är min illvilliga omgivning" (läs svärmor).
Vet sonen om att det finns ett par mjukisbrallor/fula glansiga shorts i klädskåpet så är det lättare att tvinga en arg noshörning att sitta still i soffhörnet ett par minuter än att försöka få på sonen ett par tajta (eller tröga som han säger) jeans.
Jävla svärmor! Komma här och sabba mina Mamadrömmar!
Och det värsta av allt är att skadan redan är skedd. Det går liksom inte att backa och göra om.
Snyyyyft, buhuuuu, hulkhulk, förresten Hulken går också an som tröjtryck. Buuuuhuuu!
Dagens låt: I only wanna be with you - Dusty Springfield.
Trots den där synteten och trots den fula outfiten - han är så himla söt, Mille. Och så liten. Minst en gång i veckan tänker jag hur liten han fortfarande ändå är. Att man måste ta till vara på hans små knubbiga händer och hans lilla, lilla mun. Om ett år börjar han ju skolan. Blir tokig om jag inte får pussas eller hålla handen då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar