Nähä. Om man skulle ta och flytta till Surte. Eller Surahammar. Eller till Sura baya, var sjutton det nu kan ligga.Jag är sur. Barnen är sura. Skägget är surt. Fråga mig inte vad det beror på men sista tiden så har ph-värdet blivit RIKTIGT surt här hemma.
På morgonen är det stressigt = vi blir citroner.
Vid hämtningen är det alltid minst en som har för låg blodsockerhalt = citroncitron.
Vid matbordet hemma så sitter Wendy och gungar hit och dit på stolen samt springer upp sjuttioelva gånger i kvarten och Mille sitter och äter med händerna, kravlar på golvet, kastar mat = jag dryper av citronsaft.
Okej. Fine. Vi gör nåt kul idag då trots att jag knappt sovit en blund i husbilen inatt på grund av den höga musiken och trots att jag är bakis. Trots det, jag är martyr, så hör jag mig själv säga: "Vill ni åka till Allmogemarknaden?"
"Ja!"
"Vill ni ta med två kompisar?"
"Ja!!!"
....vi traskar runt på marknaden i duggregn. När det är dags att åka hem så blir Wendy, gissa vad? Just det - sur som en citron.
"Men jag vill handla nåt!"
"Men du har ju inte hittat nåt du vill ha! Ser jag ut som en som kan trolla fram glass här på marknaden kanske? Gör jag det? Vad sjutton begär du av mig egentligen?"
Det sistnämnda sägs med ganska stora bokstäver.
Vi åker hem under tystnad.
Otacksamhet är världens lön. Jag har förstått det nu.
Dagens låt: Cryin' - Aerosmith.
Var man så här lipig, tjurig och otacksam själv som barn? Har mycket svårt för att tro det. Jag kommer ihåg min totala lycka när mamma och pappa avslöjade att vi skulle ta en dagsutflykt till Öland (nästan samma sak som Mallorca!) och åka över ÖLANDSBRON! Waow! Det var jag, åtta år, och fyra gamlingar som åkte i bilen. Ingen dvd, ingen MP3, inget syskon att tetas med. Bara fyra old people. Jag minns resan med glädje. Speciellt när bilen gjorde ett stopp för att jag och äldstisen Gunnar ville ta ett spontandopp i HAVET!
Lycka kan faktiskt se ut så. Och kosta nästan ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar