Summa sidvisningar

tisdag 17 juli 2012

Kunglig spis


OBS! Den lyckade tårtan på bilden har inget att göra med bloggerskans tårta.

Igår jobbade jag heltid på trafikredaktionen och efter en inköpsrunda på Willys landade jag, helt urlakad, i hemmet vid 18.30-tiden. Det mest naturliga då hade ju varit att slänga sig i soffan och leka martyr, men näe, vad gör jag, jag går mot köket, jag öppnar skaffereriet, sätter på ugnen och ger mig i ett kast med ett TÅRTBAK!
Efter att ha googlat mig svettig hit och dit har jag nämligen fått nys om HOVETS TÅRTA som verkar ganska simpel. Simpel men god. Okej. Marängbottnar. Har jag aldrig gjort. Lyckas dock hyfsat bra eftersom jag haft den goda vanan att stirra på Halv åtta hos mig lite för ofta och då har jag sett hur gemene man gör när de vispar ihop äggvitorna till ett hårt skum.
En timme senare: Bottnarna är klara. Jag ska lyfta över den första bottnen till ett tårtfat och då går marängjäveln såklart sönder i åtta delar. Behåller mitt lugn. Inget ska få rubba mina cirklar. Inte ikväll.
Ska göra fyllningen. Chokladkräm. Jag gör helt enligt anvisningen. Blir det en kräm? Nej, det blir istället en sås. God, men såsig som sagt. Det blir liksom inte tal om att "bre ut krämen på den första bottnen". Allt rinner ut. Tårtan ligger nu i en brun pöl.
På med vispad grädde och så lägga på sista bottnen.
"Smält nu blockchoklad och ringla över". Japp. Ska bli. Jag är en köksslav. Jag smälter blockchokladen och voila! en hård, seg boll av choklad. Mycket smidig att "ringla" över tårtan. Nä. Jag får istället kleta av slickepotten mot tårtan så att det blir chokladkluttar på toppen. Fan!
Vid det här laget är klockan nio på kvällen. "Ska vi fika då?" ropar jag till resten av familjen.
Kaffe och tårta på kvällskvisten. Alla sockerberoende barn kommer så klart rusande.
"Vad är det i tårtan?" undrar Skägget.
"Mest maräng" informerar den stolta bagaren.
"Maräng? Jaha, då vill jag inte ha" informerar Skägget tillbaka.
"Menar du att jag har levt ihop med dig i 21 år utan att veta att du inte gillar maräng?" säger jag och ser så där härligt snopen ut.
"Ja, usch, det är något med konsistensen" låter han meddela.
Jamen skit i det då. Drick kaffet bara då. Säger jag inte, men jag tänker det och tar en tugga av den halvt misslyckade HOVTÅRTAN. Den är god. JÄTTEGOD, tycker Wendy. Mille vill ha mer. Ett bra betyg. Men en fröjd för ögat är den då inte. Silvia hade förmodligen rynkat på sin näsa.

Vill ni ha receptet så får ni faktiskt ta och googla. Själv så ska jag googla på "chokladkräm" och "smälta blockchoklad for dummies". Livet....

3 kommentarer:

Sparkling sa...

Men huvudsaken är ju ändå att den är god! Det tror jag till och med Silvia håller med om.
PS: Marängbottnar går ALLTID sönder, företrädesvis i cirka 37 delar.

Barasara sa...

Hur kan man i n t e gilla tårta med marängbotten? Det är den typ av tårta jag gillar. Sockerkaksbotten - tack, jag står över.

Och jag tänker som Sparkling. Tänker att det inte spelar roll heller. Det gör det bara enklare att skära upp bitar.

randigkatt sa...

Hellre ful och god än snygg och äcklig. Visst är det så?