Man mår illa

Klockan är 23 på onsdagkvällen. Vaknar i soffan. Mille ligger i andra änden av soffan under en filt. Inget Skägg är hemma som kan bära ner den tunga klumpen till barnsängen som står uppbäddad och klar i källaren. Lyfter upp den varma barnkroppen och stånkar mig ner för alla trapporna. Måste gå och lägga mig. Klockan ringer ju 4.45 imorgon bitti och då gäller det att vara utvilad och alert om man ska orka med torsdagen.
Somnar. Efter två timmar vaknar jag av att en långhårig mansvarelse dråsar ner i sängen. BLURP! låter det plötsligt och varelsen får plötsligt väldigt bråttom ut på toaletten. Efter några minuter dråsar varelsen ner i sängen på nytt. BLUÄÄÄÄRRPP! låter det igen. Jag sparkar till på den/det och han ut på toaletten igen. Nu ska det duschas under högljudda former också. Jag är klarvaken. Och ganska sur.
En blöt varelse med turban på huvudet dråsar ner i sängen igen och det där ljudet kommer ytterligare en gång och det rusas ut till toaletten IGEN.
"Nu får du lägga dig och sova någon annanstans!" ropar jag.
Ligger kvar. Bestämmer mig för att flytta ut med mitt täcke till soffan. Där sover man ju så bra. Slumrar till. Plötsligt står mansvarelsen med den konstiga huvudbonaden vinglandes vid soffan och ska lägga sig där.
"Men vad faaan! Här ligger ju jag nu. Gå och lägg dig!" säger jag med jättesnäll röst (inte).
Aaaarggh. JAG SOM MÅSTE FÅ SOVA!

Nu sitter jag här på jobbet. Tröttheten kommer smygande. Hemma väntar en dotter som ska firas för att hon fyller 10 år idag. Måste städa, fixa och ta hand om alla gäster som ska komma i omgångar idag. Varelsen där hemma tyckte att "idag tar vi det lugnt, va?"

Ibland undrar jag om han och jag kommer från två olika planeter. S u c k.