Sju är det nya tretton

7/7. Är på Erikshjälpen. Köper saker som jag är ganska nöjd med för 50:-. Eftersom jag har alldeles för skralt med kontanter i plånboken frågar jag kassörskan om jag kan ta ut lite pengar. Jadå. Det kan jag visst det.
"Okej. Ta det på 250:- då" säger jag.
Med facit i hand var det ju en himla tur att jag inte tog i och sa 500.
Går ut från affären. Svirrar runt på västra torget efter en parkeringsplats. Är helt blank i nyllet. Det är varm, kvavt som fasen. Joggar bort mot äggen. Måste ha frukostägg. Tre försäljare bakom ett bord som är fullt av ägg och morötter. En kund. Tre försäljare. Ingen ser mig. Jag har gått och blivit osynlig. Det kanske är svetten.
Eftersom jag håller på att transformeras till en kärring så höjer jag rösten och ropar surt till de tre försäljarna som mest verkar vara intresserade av att mumsa jordgubbar.
"HALLÅ! KAN JAG FÅ LITE HJÄLP HÄR?". En av dom spottar ut lite jordgubbsrester och hasar sig fram till mig. Köper, som straff, bara åtta bruna ägg. Pröjsar 14:- .
"Trevlig helg!" säger apan när jag går.
"Vad sa han? undrade Mille. Sa han trevligt ägg?"

Efter att jag även har handlat lite strömmingsfiléer till Mats så gör jag vid den här tidpunkten den hemska otursupptäckten. Jag har ju inga pengar kvar i plånboken! Men jag som tog ut 200:- på Erikshjälpen och allt...vad?
Får ta mitt svett och åka tillbaka till affären. Ställa mig i en LÅNG kö. Förklara problemet. Ställa mig i en annan LÅNG kö (svett svett) och där hugga tag i någon slags chef.
Hon skriver upp mitt namn, nummer och ärende på en grön lapp och lovar att ringa om de har för mycket i kassan. Tack. Åker hem. Tappar äggpåsen innanför dörren. Förstår att 7/7 betyder otur. Det kan inte sägas mycket tydligare. Sjunde i sjunde är en jävla sugig skitotursdag!

Pengar och ägg = två så viktiga saker i mitt lilla svettiga liv. Bu hu. Och har de ringt från Erikshjälpen tror du? Nä. Just det.