Hjo är en fin stad. Somrig. Lilleputtig. Dom har god glass där som heter nåt på Öster (hagen? ängen? åker?) som är helt hemmagjord på bara ekologiska råvaror.Campingen var fin den också. Vi låg ute på en stor gräsplätt ungefär trettio meter från Vätterstranden.
Det finns många hundar i Hjo. På campingen. Alla campare har hund. Utom en som hade värsta läskiga nakenkatten (en Sphynx) som vi var tvungna att klappa. Len men skitful var den. Inga morrhår men däremot en stickad kofta hade den.
Wendy fick tre nya kompisar. Mille fick ingen. Han var ett mycket tjurigt barn nästan hela tiden. Det drog ner betyget på helgen en aning.
Vi bodde granne med en riktig whitetrash-familj. De ville ha över oss på kvällen men jag tvärvägrade. Det spelade ingen roll ens att Olle, som den göteborgska pappan hette, fick igång ett aggregat i vår husbil som vi inte fått igång.
Tatuerade mamman/frun sa stolt "Han kan ALLT, Olle!"
Javisst kunde han. Visa halva röven exempelvis. Samt tala riktigt burdust med några småkillar som busade till det och slängde upp en tröja på ett tak på en husvagn.
Hände det inget mer i Hjo? Jo. På pizzeria Alexandra fick vi vänta i 60 minuter på maten. Skägget var så upprörd att han drämde näven i bordet så att besticken flög iväg helt förskrämda ner på golvet. De andra gästerna tittade men förstod precis. Alla var lika irriterade.
Det bästa med pizzeria Alexandra var annars att jag fick se en livs levande kändis. Jessica Andersson med familj var där. Hon såg lite gravid ut (ja, vem gör inte det?). Eller så hade hon ätit för mycket gott nu i sommar.
Det var väl ungefär det.
Betyg: 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar