Vad jag har tjatat om min vikt på denna blogg. Det känns trist så här i efterhand. Vet inte vad som flög i mig men antagligen gottar jag mig lite åt att jag faktiskt KAN gå upp i vikt. När jag var yngre var jag nämligen en vandrande pinne som inte kunde lägga på mig ett endaste milligram. VILLE gå upp i vikt.
Så kom nyår 2011. Jag och svärmor bestämde oss för att gå ned fem kilo till 1/4. Det gjorde vi. Vi lyckades. Problemet är bara det att nu rasar jag ned, ned, ned fast att det är bra nu. Har hjärtesorg och ingen matlust. När vågen borde stå på 66 står den istället på 63. Det är för lite. Gud, vad jag mår kasst! Hellre lite rund och lycklig än smal och olycklig.
Chips? Nej, tack. Pizza? Njä. Det enda jag är sugen på är äppelbitar, typ.
Skrutt också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar