Jag vet om 25-åringar som är mer strukturerade än jag. Som har hela uppsättningar av silverbestick och servisen Måsen eller vad de nu heter de där fula, dyra kopparna och faten. Jag har udda loppiskoppar, glas och tallrikar i mina skåp jag. Blir vi fler än fyra så har jag varken assietter eller koppar i samma serie - det blir ett rörigt mischmasch av allt. Somliga kanske gillar det (jag) men jag har säkert släktingar som tycker att (med all rätt) HERREGUD vad hon är KONSTIG DÅ!
Och så det där med själva födan då. Wendy fyller tio år nästa torsdag. På hennes "vuxenkalas" vill jag gärna bjuda på tårta. Har jag någonsin gjort en tårta? Ja, en gång kanske, men om man som jag och Skägget inte är så förtjusta i tårtor, så finner man sig själv framför datorn kl.07 på morgonen GOOGLANDES på "goda tårtor", "enkel tårta" och "tårtor som till och med efterblivna kan baka."
Jag har hittat några aspiranter till kalaset på torsdag. Problemet är ju bara att man inte vet om det blir gott, om man överhuvudtaget KAN och att ställa sig och provbaka tårtor kanske skulle vara kul men jag tänker i termer som tid, pengar och att vem ska äta upp provbaket då? Skulle det plötsligt dimpa ned en massa konstiga tårtbitar i min volymökande semestermage så skulle badrumsvågen förmodligen tacka för sig och knata ut från den här lägenheten för gott.
Googlar vidare. Hittar jag en tårta var beskrivning innehåller orden "fantastiskt god", "superlätt", "på minuten", "choklad", "grädde" och "som alla gillar" har jag hittat rätt.
Wish me luck.
4 kommentarer:
Annars finns ju färdiga tårtbottnar att köpa, det kan bli mindre ångestfyllt och de brukar räcka till iaf 10 personer. Trickset med god tårta är att lägga ihop bottnarna dagen innan så den får stå och safta till sig. Jag brukar bre vaniljkräm (=1 påse pulvervaniljsås fast med mindre mjölk) på ett lager och c:a ½ liter hackade/mosade jordgubbar (eller andra valfria bär) blandat med c:a 2 dl grädde på andra lagret. Det ska vara MYCKET fyllning, minst 1-2 cm tjockt av varje. Ställ detta i kylen över natten. Nästa dag spritsar du på grädde över alltihop och lägger på massor av bär, hyvlad choklad, tårtljus eller vad man nu vill ha på.
Här kommer annars ett superenkelt recept på tårtbotten som man gör i långpanna:
4 ägg och 2 dl socker vispas poröst. Blanda sedan i 1 dl potatismjöl, 1 dl vetemjöl och 2 tsk bakpulver i smeten. Lägg ett bakplåtspapper i långpannan, grädda i 225 grader i nedre delen av ugnen 10-15 min. Skär bort kanterna innan bottnarna läggs ihop.
Till en tårta enligt den överst beskrivna krävs alltså 3 bottnar. Då blir det en tårta som räcker till minst 20 personer.
Åh, tack! Jag ska göra ett försök med egna bottnar. I'll let you know the result later.....
Och by the way...jag kan bjuda cirka fyra personer på middag om porslin och glas ska matcha varandra. Och nästan alla våra glas har Falcon-logga (fått gratis av bekants bekant med nedlagd restaurang). Har ALDRIG ägt något "finporslin" alls förrän min mormor dog och jag fick hennes. Och sen kom min syrra och sa "ja, inte för att jag vill vara taskig, men det där var mormors vardagsporslin". Däremot har jag en mäktig uppsättning nysilverbestick i någon slags serie som jag aldrig minns vad den heter eftersom jag hittar en gaffel här och en sked där på Tradera och loppis. Förr eller senare så får jag ihop till en Nobelmiddag.
Igenkänningsfaktor: skyhög. Fram tills flytten hade jag inte ens så många bestick att vi kunde vara fler än fem som åt. Vid själva flytten fick min syster ha med sig egna bestick... Efter flytten har jag köpt nya - massvis - med bestick. Jag har även porslin och glas till många. Fast alltså: spelar roll. Men för mig är helt främmande och så omodernt tänk med vardagsporslin och finporslin. Jag tycker det är bättre man köper en uppsättning endast av ett slag. Ett som man alltid använder. Ett som är så snyggt att man har fest varje dag och tycker det är precis lika fint när det ska vara "fint! Så sorgligt med allas finserviser som aldrig ens luftas. Och gud be vare mig om en kopp eller tallrik går sönder - ack och ve.
Men det här med maten. Det går inte. Jag är livrädd för att bjuda på något. Jag kan under inga omständigheter bjuda på något som man inte först kan provsmaka hälften innan. OCH vad värre är, för mig räcker det inte ens att jag provsmakar då jag inte känner att min smak är någotsomhelst värt. Jag kan tycka de enklaste grejer är smaksensationer...
Men när det kommer till tårtan måste jag trösta med att säga: bara man tänker "mycket av allt" så kommer den bli lyckad. Jag är inte heller mycket för tårta men de gånger jag ätit tårta och tänkt "näe" då har det alltid varit samma grej; att det typ inte varit något mer än grädde. Riven choklad, mosad banan eller vad som = +++++!
Skicka en kommentar