Volvo betyder "jag rullar" - inte "jag vrålkör"

Jag vill omskola mig till polis. Åh, vad jag vill bli polis! Då skulle jag parkera mig och min tjänstepolisbil mitt i centrala Huskvarna, sitta där i kupén och dricka kaffe ur en mugg och tugga slött på en flottig munk medans jag bara bidade min tid. För jag skulle ju veta att min väntan snart skulle ge resultat. Nu hörs det nåt, vänta...är det inte....VROOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM...ja, för fasen! Det är en VOLVOKOMBI som kommer sladdande och bakom ratten sitter en ...en..vänta...visst är det väl så att det är en...ja men jag bara visste det. En 18-årig kille med keps som tror att han är skitfrän! Starta polisbilen, kasta ut muggen på trottoaren (polisen får göra så om det är akuta ärenden på agendan) och sätta efter den kepsprydde vettvillingen med en rivstart. Vid Mjölkafållan är han fast.
"Hur tänkte du här nu då?" ska jag undra när jag sticker in huvudet i hans Volvo. "Det är snö på gatorna, det är halt, det är läge att ta det lite lugnare än de 50km/h som är tillåtna. Får jag höra? Har du så bråttom hem till Bolibompa och din lilla popcornskål att du till och med kan tänka dig att riskera andra människors liv eller vad är det frågan om?"
Finniga kepskillen skulle börja darra med sin underläpp och inte få fram en enda vettig mening. En sån här tuff polis hade han bara sett i amerikanska filmer. Han trodde liksom inte att dom fanns på riktigt.
"Hit med styrlappen" skulle jag fortsätta. "Du får ta ett nytt körkort när du har mognat om kanske fem år. Seså - hit!"
(drömma kan man väl få göra)

Tänk på det nästa gång du ser en bil som kör som en galning, kanske på motorvägen, kanske ännu hellre mitt inne i stan - visst är det en Volvo i 99 fall av 100 och visst sitter det en person av manligt, ungt kön med keps bakom ratten?
Jag tycker hata är ett starkt ord men jag tvekar inte att använda det i detta fallet ändå. Åh, vad jag HATAR killar med keps i Volvobilar!

Dagens låt: Fight for your right to party - Beastie Boys.
Ikväll blir det party med ett gäng tjejer från mc-klubben. Först middag hemma hos Marie och sedan antar jag att vi ska ner på stan. Vart går man numera? Skulle vara kul om det fanns ett ställe där man slapp känna sig som en utdöd fossil. Helst vill jag bara vara hemma men är man "bara hemma" så händer ju ingenting och så kan man ju inte leva sitt liv heller för den delen.
Det är jobbigt just nu.