Ena stunden är det upp. Andra är det ned. Jag kan med lätthet konstatera att det här har varit den i särklass värsta och överjävligaste månaden i hela mitt liv. En del av er vet. Andra inte. Så får det förbli.
19:e april. Det var en tisdag. En vanlig, sketen tisdag var det alltså när världen rämnade.
Men nu har jag varit med om det också. Jag har fått en läxa. Jag har inte blivit klokare på kuppen - däremot har jag förlorat en stor del av tron på människan. Jag har lärt mig att ingen går säker. Inget är vad det utger sig för att vara. Ingen kan man lita på. Man kan bara lita på sig själv.
Det har varit så inihelvete tufft och det är långt ifrån över.
Du som läser det här och känner dig träffad: Jag tar ingen mer skit. Det får vara bra nu och för alltid. För alltid. Och nu.
3 kommentarer:
De där livsomvälvande dagarna. Man har både positiva och negativa. Min negativa är måndag 17 augusti. Fyfanhelvetefanfyfanfanfan. I början var all form av tidsräkning ställt till den måndagen. En vecka sen, en månad sen, tio veckor sen. Det tog ganska lång tid innan det blev måndag utan att jag tänkte att det var just måndag och ställt till det. Men det tog jävligt många fler timmar,dagar, veckor, månader innan det gick en dag utan att jag tänkte på det alls. Men, det kom en dag. Och den följdes av så bra dagar. Jävligt bra dagar. Jag har beställt prenumeration på sådana dagar åt dig också!
Tack! När börjar prenumerationen att gälla?
The botten is nådd...Go girl, go! Jag hejar på dig! Kram Tuppen
Skicka en kommentar