Neveränding love

Varför ligga och guppa i vattnet vid natursköna Husvarnaån när man istället kan testa på det lockande stadslivet?
Så resonerade Herr och Fru Våghalsig And och gav sig ut på äventyr. De landade mitt i centrum. Inte en pöl i sikte, bara en massa grå asfalt vart man än såg. Bilar och avgaser. Spännande!
De höll sig runt Drottninggatan för där verkade det finnas en hel del korkade människor, bland annat i huset mittemot pizzerian, som slängde ut bröd till de två makarna. Vilket bra ställe! tänkte de. Här kan vi minsann bosätta oss.

Ja, ungefär så började sagan om de två fina, urgullliga änderna. Men sagan tog slut den här kvällen, dagen innan Kristi Himmelfärd, för plötsligt kom Mille och Skägget hem.
"Vad konstig du ser ut!" sa jag till Skägget.
"Ja, det har hänt en hemsk grej. De två änderna har nyss blivit påkörda och nu ligger honan skadad i gräset nedanför vår trapp. Hanen ligger på gräset vid ålderdomshemmet."
Jag får panik. Det knyter sig i magen. Jag vill bara sätta händerna för öronen och skrika TYST! JAG VILL INTE HÖRA!
Som väl är har en granntjej nerver nog att ringa djursjukhuset, polisen etc. Efter en halvtimme vågar jag mig ut till den lilla chockade andhonan. Hon har förmodligen skadat båda sina ben. Hon kan inte röra sig. Mitt hjärta blöder. Jag vill stortjuta. Om jag visste att Djursjukhuset kunde fixa henne så hade jag gärna pröjsat för det. Kostar det tiotusen? Varsågod här. Jag kan inte se någon lida. Det är omöjligt.
Plötsligt så kommer det en bil och en viltvårdare dyker upp. Han ska fixa det här. Fram med en håv och en svart sopsäck och sedan in med sopsäcken i bagageluckan. Man kan ju bara försöka föreställa sig den skadade andens panik. Eller hennes mans många frågor. "Vart tog hon vägen, min tjej?" "Vad hände?", "Varför skulle vi till stan för?", "Ska jag vara ensam nu? Hela tiden? Jag saknar henne redan!"

Nu är Fru Våghalsig And död. Hennes make ligger fortfarande kvar på gräset utanför ålderdomshemmet. Man kan se att han är ledsen och chockad. Men han lever. Han kan gå.
Ligger han kvar där imorgon så ska jag försöka fånga honom och förflytta stollen till Huskvarnaån.

Änder ska, snyft, inte vara i stan.