Tillbaka till ett tidigare liv

Om det inte hade varit för att jag ruckade på rutinerna den där tisdagen i april så hade det idag aldrig hänt. För visst är det så. Ibland är det när man slår in på en annan väg som det händer saker. Saker utöver det vanliga.

Såhär: I vanliga fall så är jag en av dom som står och köar för att komma in på Erikshjälpen när affären öppnar kl.14. Den här specifika tisdagen orkade jag inte masa mig iväg. Först fram emot klockan fyra på eftermiddagen tog jag mig dit. Hittade inget speciellt förutom min gamla jobbarkompis. Vi stod och pratade och skrattade och plötsligt kom Håkan. Jag har alltid vetat vem han är eftersom han är en känd musiker här i Jönköping men jag KÄNNER honom inte. Nu förstod jag att han och Olle skulle snacka. Ändå stod jag kvar. Alla vi tre babblade, det var som om vi var tre gamla polare och skämten haglade oss emellan och detta har jag visst berättat om innan.
Hur som haver. Håkan berättade även att han nu jobbade som medium, han hade mediala förmågor. Som den mest naturliga saken i världen så har vi fortsatt att hålla kontakten. Han känns numera som en mycket viktig, spännande, livsnödvändig och rolig kompis i mitt liv.

Idag besökte jag honom på landet där han bor och nu skulle vi testa att meditera tillsammans. Att gå tillbaka till ett tidigare liv. Förmodligen låter det här som mumbo jumbo i era öron men jag har alltid varit öppen för att vi har levt flera liv. Kort sagt: jag tror på reinkarnation.
Nu skulle jag ÄNTLIGEN få vara med om något jag längtat efter i hela mitt nuvarande liv. Håkan satte på en regressions-cd med en kvinna som pratade lugnt och metodiskt. Hjärtat klappade. Jag var så himla nervös och spänd att detta inte skulle fungera på mig att jag hade svårt att slappna av men jag ansträngde mig verkligen till det yttersta.
När kvinnan på cd:n räknade ner från 10-0 kändes hela jag tung och plötsligt befann jag mig på en äng. Där skulle man lägga sin kropp och sedan sväva iväg (har ni slutat läsa nu?) och när hon räknade ned ytterligare en gång så skulle man sätta ned fötterna och beskriva för sig själv var man var. Var jag barfota? Eller hade jag skor? Vad hade jag för kläder osv....

Detta är vad jag upplevde:
Jag var en flicka på 20 år. Jag stod i utkanterna av en marknadsplats. Året var 1589 och platsen var Cardiff i Wales. Jag bodde i ett vitt, mycket primitivt hus med min mamma. Rösten på cd:n sa nu att jag skulle gå till den viktigaste händelsen i detta livet och vips! så stod jag vid en brunn. Min lillebror hade ramlat ned i brunnen och jag var helt handlingsförlamad. Känslan var mycket stark och nu rann tårarna på riktigt. Min lillebror var död och jag själv dog kort därefter, förmodligen av sorg, jag vet inte. Jag vet bara att jag låg i min säng inne i det enkla huset, att mamman var med och så dog jag bara.
I meditationen så fick jag svar på vad det här förra livet ville berätta för mig och jag fick försonas med den här 20-åriga flickan som tydligen var jag. Jag fick också tillfälle att säga något vettigt till henne.

Mille har varit min lillebror i ett tidigare liv.

Jag ska vara mer närvarande i det här livet. Jag ska ta tillvara på stunderna tillsammans med de mina mycket mer. Ja, jösses. Det är egentligen inte klokt att jag varit med om detta. Det låter förmodligen helt sjukt i era icketroende öron men för mig var det oerhört starkt och tydligt. Nästan så att jag känner för att dra iväg till Cardiff.

Dessutom så fick Håkan kontakt med en människa på andra sidan som ville göra sig påmind hos mig. När han beskrev henne så förstod jag med en gång att det var Karin han hade fått kontakt med. Han berättade en hel del om henne och mig och det blir ganska så känslosamt när man inser att de döda faktiskt finns med oss, trots allt.
Tja, det var väl ungefär det jag ville berätta. Antar att jag kommer få en hel packe med foliehattar på posten nu inom kort.

Tro't om ni vill. Men så ligger det till.