
Det räckte med att vi tittade på varandra för att vi skulle förstå. Vi hade både tyckt att det kändes för jävligt. Vi var båda uppgivna. Båda kände nederlagets vindar i nacken.
Gick hem med molokna steg. Tankarna snurrade i huvudet. Varför sa jag si? Varför sa jag inte så? Varför gav jag ett så flamsigt och oseriöst intryck? FAAAN!
Nu kan jag inte sova längre. Vaknar varenda natt av nån anställningsintervjurelaterad dröm. Inatt drömde jag att Sebastian fick jobbet. En mardröm alltså. Inatt kommer jag säkert drömma att jag är tillbaka i det där konferensrummet, mer flamsig än nånsin och kanske till och med NAKEN.
Åh, vad deppigt om jag inte får jobbet. Jag säger det igen. ÅH VAD DEPPIGT OM JAG INTE FÅR JOBBET!
Dagens låt: Fire - Bruce Springsteen.
FLAMsiga jag och Stefan och hans brinnande intresse ska ta och kolla in eldshowen med Burnt Out Punks i Mjölkafållan ikväll. Barnen kommer säkert bli eld och lågor de också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar