Ett fall för pappa

Lustigkullen. Så heter den. Världens brantaste, isigaste pulkabacke. Igår innan vi skulle på middag hos farmor Vera så tänkte vi att vi kanske kunde åka lite pulka där. I backen, Lustigkullen, alltså.
Wendy, Mille och Skägget knatade upp. Jag skulle stå vid backens krön för att heja på samt ta emot. Där uppe stod de sedan och efter mycket övertalning satte Wendy iväg ner, på rumpan, utan pulka. Det gick skitfort! Sedan var det den lilles tur. Han bangade som vanligt. Här hemma går han och spänner sig och är så jäkla tuff men när det väl gäller är mini en riktig urballare/fegis. Därför var det pappa Skägget som skulle putta iväg honom (helt opsykologiskt/taskigt/men jag orkade inte protestera) och med en lätt knuff i ryggen så åkte Mille iväg med ett högljutt skrik. Det är då vid själva lätta knuffen det händer. Skägget snubblar till (han har ingen mössa, inga vantar, inga termobrallor, ingen vettig vinterjacka, ska man se ball ut så ska man) och drattar på ändan och åker iväg i backen, på sidan, med blixtens hastighet. Det ser så roligt ut att en annan pappa i backen börjar skratta högt och jag är tvungen att vika mig dubbel för att inte kissa på mig. Ha ha ha! Mycket kul att se en hårdrockswannabe tappa masken!
"Man måste kunna bjuda på sig själv lite" sa han när han väl landat och stod och borstade bort snön från de tighta jeansen.
Visst måste man. Tack för föreställningen, Skägget!

Dagens låt: Saturday night fever - Bee Gees.
Sportlovet har inletts. Och just nu kom en rapport uppifrån att dottern visst har lite feber. Vilken tajming isåfall...