I hela mitt liv har jag lidit av scenskräck. Säg "scen", säg "hålla tal" - jag får svettanfall och darrar som ett asplöv som lider av Parkinsons.Men nu verkar det som om jag har tuffat till mig för idag var det jag som stod på Jönköpings Teaters scen, längst fram i mitten, i egenskap av jurymedlem i Minimelodifestivalen. Jag fick dela ut pris till tvåan och trean och jury-Isac var till och med på väg att ge mig micken fast någonstans där typ går min nervösa gräns.
Med spotlights i nyllet ser man typ ingenting, man bara anar att det sitter hundratals människor nånstans mycket nära en själv. Alla ser mig. Jag ser ingen. Rättvist.
Gissa om jag höll in magen. Om jag lyckades? Jag hoppas det.
Kul var det hela iallafall.
Dagens låt: Här står jag - Sonja Aldén.
Två brudar i Minimelodestivalen gjorde varsin Sonja Aldén-låt. En kom etta och en kom tvåa. Betyder det att vi i juryn är svåra Sonja-fans? Näppeligen. Det bara råkade vara så att just de här brudarna hade superbra sångröster. Jag hade gärna sett tjejen med punkattityd som gjorde en kaxig version av "Girls just wanna have fun" komma tvåa men jag fick tyvärr inte med mig de andra två killarna i juryn i mitt resonemang. Ibland får man böja sig. Hon kommer säkert lyckas ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar