Spider in the sky

Är det inte märkligt. Först blir man livrädd för den svarta jättespindeln som har ockuperat vänstra hörnet inne på toan och sedan känner man en outgrundlig saknad när han inte längre finns kvar. Jag känner en sådan sorg, en sådan tomhet. Till och med barnen frågar med darrande underläppar om spindeln är i himmelen nu?

Och allt är Loppis-Lilians fel. Egentligen är det ju hennes toalett och inför gårdsloppisen så städade hon där inne. Dammsög. Dammsugare + stora, ludna spindelnät = sant. Jag vet inte om Lilian såg spindeln som satt där i sitt hörn och darrade men om hon gjorde det och ÄNDÅ dammsög in honom var hon jäkligt taskig. Då kommer jag aldrig förlåta henne. För vår spindel hade personlighet. Han muntrade alltid upp. Satt man där på toaringen så hade man samtidigt något spännande att vila ögonen på. Och så snabbt och lätt som han hoppade! Han hade lätt kunnat ställa upp i friidrotts-VM!

Men nu är han som sagt var borta. Sörjd. Saknad.

Spindelmannnen - du fattas oss.

Dagens låt: Wish you were here - Pink Floyd.
Jag skulle faktiskt pröjsa en hundring för att få dig tillbaka, spindeln. Tänk att man kan fästa sig så vid ett djur, va?