Titta här. Hon till vänster heter Mirre och här samspråkar hon innan eller kanske efter konserten med artisten Staffan Hellstrand. Ja, du läste rätt. En gång i tiden jobbade jag bland annat som konsertarrangör och jösses vad jag kunde vara nervös då också. Skulle det komma publik? Skulle artisten vara dum? Skulle det börja brinna? Skulle vi gå back? Tusen saker till oroade jag mig för. I åtminstone 98 fall av 100 gick det faktiskt bra. Inget att oroa sig för alls. Jag tar det med mig i mitt nya förvärv.Rapport från denna torsdag:
* Jag skötte mig jättebra på trafiken idag.
* Jag har bjudit Skägget på exklusiv lunch. Var? På Studion? På Småländska kolonin? Nix - från falafelvagnen utanför ÖB.
* Har skjutsat min GAMLAGAMLA mamma till banken och Apoteket. Hon har rullator. Hur lång tid tar det att gå på banken och Apoteket? För mig: 15 minuter. För henne: 60 minuter. Aaaagghh!
* Har matat änderna. När det var så kallt tidigare i vinter så fick jag lätt panik över ändernas situation. Gick därför till närmsta bageri och bad dom spara överblivet bröd.
Får en stor säck med gammalt bröd minst en gång i veckan. Idag tog jag säcken och gick till Huskvarnaån. Eftersom jag hade tidsbrist och inte pallade stå och nypa i gamla stenhårda frallor tänkte jag att "ah, vad sjutton, jag slänger i allt här från bron - bröd löser ju upp sig". Sagt och gjort. När ingen människa var i närheten så snabbade jag mig på. Tog säcken och VRÄKTE ned allt innehåll rätt ner i vattnet. Det var bara det att åtskilliga frallor och limpor låg inplastade! Det hade jag missat. Änderna såg väldigt förvånade ut när det damp ned bröd i plast från himlen.
Jag är korkad.
Dagens låt: Hela vägen hem - Staffan Hellstrand.
På tal om konsertarrangöreriet - Staffan var snäll men himla märklig. Mycket kufisk. Mitt bästa konsertminne från "mina" konserter är annars Kjell Höglund. En liten grå, oansenlig man som bara var så himla bra. Jag var nästan kär i honom efter den fantastiska, lilla konserten i Nyfiket.
Mitt sämsta minne är Hammerfall. Hur sångaren Joakim Cans vinglar ut från turnébussen som stått uppställd utanför Kulturhuset hela dagen och säger till mig att "Min hals. Jag kommer inte att kunna sjunga idag. Vi måste ställa in". Det var ett riktigt lågvattenmärke i min dåvarande karriär. Jävla jävla Hammerfall.
3 kommentarer:
HA HA HA HA skrattar så jag kiknar ... kul - riktigt riktigt kul det där med fåglarna, men tanken var ju god i alla fall och det är ju det som är viktigast.
Det där med att oroa sig är även undertecknad expert på. Varför VARFÖR VARFÖR oroar man sig för saker om ev inte kommer att hända!!!!!?????
SUCK!
/Grön Sak
Bästa Mirre, jag är lika nervös jag - bara att lämna en kommentar kan få mig helt ur spel- tror att jag gör fel. Det stavas självkänsla och det är fan i mig inte lätt att skaffa sig - jag tror att det är genetiskt och den genen fattas mig...
Snällt av dig att tänka på änderna - det är ju ändå tanken som räknas - hoppas ingen and dog av att sätta plast i andhalsen.../AK64
Vi verkar vara flera som är nervöst och oroligt lagda! Måste vara våra föräldrars fel. Så tänker jag iallafall.
Kul att du kommenterade AK!
För övrigt så tycker jag att det är hög tid att både Lena och AK skaffar sig facebook! Gör det. Nu!
Skicka en kommentar