Kladdiga barn

Jag avskyr snåla, sura människor, girighet, knappar, Lennart Ekdahl, Martin Timell, smuliga golv, köer, öl, whiskey, kött, öronsus, huvudvärk, att vara på dåligt humör samt en sak till. Bilder på kladdiga barn. DET ÄR INTE GULLIGT! vill jag skrika till folk som lägger ut bilder på sina nedgrisade telningar. SLUTA! JAG VILL INTE SE!
Innan jag fick barn så vet jag att jag fick se en annons för barnmat där en unge satt med någon maträtt runt hela munnen. "Jag kommer aldrig kunna ha egna barn" vet jag att jag tänkte där och då. Vråläckligt är ett allt för svagt ord för hur jag känner kring det här och det måste ju kännas jättebetydelsefullt för dig som läser detta just nu att veta det. "Jaha. Vad intressant. Mirre tycker alltså inte om kladdiga barn. Med den vetskapen kan jag härmed dö lycklig". Eller nåt. Jamen vad ska jag blogga om då?
Att Mille gastade "VAD ÄR EN BÖG?" med ganska för hög röst på tipspromenaden i söndags? Att han frågade mig "Mamma. Bli inte arg nu - men har du mördat någon nångång?" eller att jag satt och pratade kaffe med en kollega häromdagen. Hörde mig beskriva mig själv som mycket ungt barn, kanske som 3-åring, och att jag redan DÅ drack kaffe. Att jag drack kaffe flera gånger om dagen som barn! Att jag ÄLSKADE kaffe som barn! Och i samma veva som jag sa det så hörde jag hur himla trashigt det lät. SG måste tro att jag härstammar från en tvättäkta white trash-familj. Det gör jag inte. Vi bodde inte ens i husvagn på somrarna. Och varken mamma eller pappa hade tatueringar. Men min piprökande morfar Paul hade en gammal bläckblå häst och ett ankare intatuerade på ena armen förstås. Gills det?

Dagens låt: Photograph - Ringo Starr.
Idag så har jag bestämt mig för att dokumentera hela den här fredagen. Kameran hänger med och om ni hänger med ett tag till så får ni YTTERST intressanta bilder från min superfredag nu i helgen. Läskande, va?