Nu måste jag ha en dunk på ryggen. Jag har sagt ifrån. Sagt det där svåra lilla ordet som jag är så kass på att få ur mig. Nämligen NEJ.
Så här är det: I min närhet har jag en riktig energitjuv. En människa som inte gör NÅNTING på hela dagarna men ändå så ska JAG lämna och hämta hennes barn i skolan.
Det är så jäkla ruttet. Ett klassiskt fall av "man ger lillfingern och de tar hela handen". Den här ytterst bekväma människan har säkert mer i socialbidrag än vad jag har som får masa mig upp klockan 06.00 varje morgon för att åka iväg till ett jobb jag inte vill jobba med.
Fast idag var det jag som fick nog. Jag bestämde mig på morgonen. Idag fick bli sista dagen. Så när hon, energitjuven, kom och ringde på klockan 17 för att hämta sitt barn som varit här sedan kl.13 och hon började "Jo, hm, imorgon, hur jobbar du då? Kan han åka med dig hem?" så var det jag som fick luft och sa att jag har ju så pass oregelbundna tider (sant) och därför orkar jag inte ha mer i huvudet att hålla reda på än jag har (sant!) och därför så ställer jag inte upp mer. Puh.
"Jaha, men det är okej, då får väl jag hämta då" hasplade hon ur sig.
Ja, tänkte jag, för det är ju faktiskt DITT barn och hur sjutton bär sig alla andra mammor och pappor åt? Alla kan ju inte ha en egen privatchaufför (det vill säga jag) som du. Eller???
Så. Nu är det lättare att andas och att leva. Om jag bara inte hade skurit mig så förbannat i handen för att en Höganästallrik gick i två delar när jag diskade hade allt varit topp!
Dagens låt: Run to the hills - Iron Maiden.
Rätt åt'na! Nu kanske hon får ta och masa sig iväg klockan halv ett (stackarn) dagligen för att hämta sin unge på skolan. Lite daglig motion - det kommer göra henne gott. Jag ska vrida upp värmen i bilen när jag kör förbi henne. Mohaha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar