Summa sidvisningar

fredag 30 november 2012

Detta lidande!

Men det var då helvete vad man ska gå runt och känna sig deppig och låg då! Det känns så.....missunnsamt. Missunnsamt, överdrivet och trist. Antar att det beror på livssituationen just nu. Med jobb och framtid. Det känns som om jag aldrig hittar MIN plats, var fan ska jag vara, jag kan ju inte vela omkring såhär resten av livet, jag kan ingenting, jag behövs ingenstans....sådär snurrar det i min skalle och hör man bara negationer inom sig dagarna i ändå så är det klart att man mår därefter. PEST.
Men jag är ju trots allt en enkel människa och kanske blir jag gladare av att allt julpynt ska fram och upp imorgon? Jag får satsa på det. Lyckopiller är liksom inte min grej.

Dagens låt: Det gör ont - Lena Philipsson.
Just nu är Lena Ph med i SVT1's Tack för musiken. Blir genast lite gladare när jag ser hennes hår som FAKTISKT ser både livlöst, platt och tunt ut (välkommen i klubben, Lena!) och inte ens hennes sletna extensions hjälper upp frissan. Så Lena. Jag säger inte tack för musiken. Jag säger istället tack för håret. Vad skönt att även du har dåliga hårdagar! Och vad skönt för mig att jag iallafall slipper exponera mitt sorgliga hår i teverutan inför hundratusentals människor. Se där! Det finns visst saker att glädjas åt.

2 kommentarer:

Barasara sa...

Känns så konstigt att läsa det här och sen bara klicka vidare, samtidigt vet jag inte vad jag ska skriva. Mer än att jag säkert vet att det kommer lösa sig, att du landar på fötterna snart igen. Du gör ju faktiskt alltid det, eller hur? Dessutom är du ju okomplicerad på det sättet att du väldigt ofta finner dig till rätta och trivs där du hamnar. På Kult, i skolorna, på radion. Det här att du inget kan - pfft, sicken nonsens. OM du skulle vilja utöka verktygslådan, ska du inte läsa någon kurs eller kortare utbildning?

randigkatt sa...

Tack - fast löser sig, det gör det ju bara i perioder. Är lite trött och less på det för tillfället. Och utbildning...jag har bara tvåårigt gymnasium och pallar INTE läsa in ett tredje år för att sedan läsa något som jag bara känner halvhjärtat för. JAG VET JU INTE VAD JAG VILL. Fick dock en liten självförtroendeboost idag då jag träffade två av varandra oberoende killar på Designmarknaden som sa att jag borde jobba på Kulturhuset. Att de hade fantastiska minnen från den tiden när jag anordnade spelningar där och att huset aldrig varit så bra som då osv. Kul! Jag lever på dom orden över helgen iallafall....