Undrens tid är inte förbi. Det känns ju ganska skönt att kunna konstatera det. Igår inträffade nämligen två helt märkliga saker. Eller tre egentligen.
1. Det var fredag, tröttaste kvällen i veckan, och jag var vaken till midnatt.
2. Vi såg på två filmer. I vanliga fall brukar jag tuppa av efter halva filmen.
3. Och kanske det märkligaste av allt - båda filmerna var bra!
Den ena hette The Gathering och var en helt okej thriller. Precis efter att eftertexterna rullat klart så sa vi i munnen på varandra "Jag är verkligen svag för filmer där Jesus, Gud eller Satan är inblandade på nåt sätt!" (Rosemarys baby, The Ninth Gate, Det sjunde tecknet etc).
Upprymda med magarna fulla med chips och tyvärr, dip gjord på crème fraiche eftersom min man lyckades ta det istället för gräddfil i affären, så slängde vi in ytterligare en dvd. Klasse hade rekommenderat den här filmen. Tyvärr var den otextad men den var så in i norden bra att jag snart glömde bort det faktumet. Filmen hette Big Fish och handlade om en far och son. Pappan var en fena på att berätta historier ur sitt liv och sonen skämdes för han tyckte att pappan bara skrävlade och hittadee på. När man fick se tillbakablickarna var det Ewan Mc Gregor som spelade pappan som ung - skitbra var han.
Ja, jag är ju ingen filmrecensent men hade jag fått betygsätta den här Tim Burtonfilmen hade det såklart blivit fem stjärnor. Sånt häftigt persongalleri, läckra miljöer, inte en enda skådis var kass, alla var helrätta och historien....jag kunde knappt berätta slutet för Peter idag vid frukosten utan att ta till lipen (han somnade förargligt nog innan filmen var slut).
Måste se om filmen nu. Fast med svensk text. Och med ett gäng engångsnäsdukar.
Dagens låt: Again and again - Status Quo. Egentligen vågar jag varken se om filmer eller läsa om böcker på nytt. Är så rädd för att man hade fel den där första gången.
Men det är alltid kul att upptäcka att filmen/boken faktiskt VAR så bra. Gladiator exempelvis. Och Elefantmannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar