Tack Lena O J. Nu skriver jag.En gång för hundra år sedan hade jag en microkort affär med en konstnär. Hans lilla lägenhet var bland det sunkigaste jag någonsin sett. Skitäcklig. Nån slags konstnärshustru skulle jag då aldrig ha fixat att bli. Inte hans iallafall. Efter att vi inte setts på ett tag så fick jag se att han var med i en intervju i tidningen. Den handlade mycket om hans fantastiska bohemmamma. Att hon var en sådan härlig person som gjorde vad som föll henne in och att ordning och reda var det inte så noga med. Hennes motto var att "man ska inte städa bort sitt liv".
Kan just tänka mig hur skitigt och dant det antagligen såg ut i det konstnärshemmet. "Städa? Ja, till jul! Kanske! Åh, jag tycker bara att det är härligt att vada genom ett decimeterhögt lager av skitiga strumpor, smulor och damm! Det gör mig inget (visselvissel). Nähä, vad ska jag måla för uttrycksfulla tavlor idag då?"
Imorgon ska ordentliga jag, Vim Ajaxsson, tvätta samt rensa garderoberna och kökslådorna. Och inte måla en enda jävla tavla.
Dagens låt: Express yourself - Madonna.
Man kanske skulle göra konst av ens städning? Limma upp alla ihopsopade ting som man hittar på golvet under en vecka. Vilka intressanta konstverk det skulle kunna bli.
Där: ett gem. Och titta där: pyttesmå Barbieskor! Och där nere till vänster, titta, titta: utspottade, tuggade morötter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar