Vi har varit i Turkiet i två veckor. Där gjorde man inget annat än åt, åt, drack och åt. Man rörde på sig lite ibland - mellan solstolen och poolen (två meter). När man kom hem så var badrummet inte klart. Vi behövde tröst. Tröst får man av mat. Vi stoppade i oss pizzor, vi grillade, vi åt tjeckisk ost så vi nästan sprack. Plötsligt såg min mage ut som om jag var i 32:a graviditetsveckan.Men på sommaren SKA MAN JU FÅ UNNA SIG! Eller hur?
Så för nån vecka sedan så var jag hemma hos Stefan. Han har en grön grodvåg och jag gjorde det fatala misstaget att ställa mig på den. 70 bastanta kilo visade den på! DEPP! Det betyder att jag lagt på mig fem kilo på några futtiga semesterveckor. Nu skulle vi ta tag i det här. SPÄKNING!
Hur det har gått? Tja, jag hetsäter iallafall inte ost. Jag undviker att dricka juice, ibland tar jag ingen mjölk i kaffet och jag har bara minigrädde om jag lagar mat. Vi åker inte och köper skräpmat. Det går bra. Men nu ikväll ska vi lyxa till det med något som egentligen är totalförbjudet: Chips och dipp. Min favoriträtt. Fast jag har förstås, redig som jag är, köpt Estrellas lightchips och istället för gräddfil blir det minicreme fraiche. Aaaah. Livet leker.
Dagens låt: Walking on thin ice - Yoko Ono.
Innan jag fyllde 29 så var jag smal som en sticka. Hade jag gått på tunn is hade jag inte drattat igenom. Jag kunde äta vad, när, hur mycket som helst. Jag gick inte upp i vikt. Då var DET ett problem. Nu kan man inte ta ett wienerbröd utan att man känner att brallorna stramar. Och då är DET ett problem. Jag blir visst aldrig nöjd jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar